MammaMimi

Som vanligt är det inte alltid lätt att vara mamma. Jag vet inte hur ofta jag funderar på om jag verkligen är rätt människa till att ta hand om mina små barn, hur vet man egentligen det?

Igår inträffade en sak som gör mig till en verkligt konstig människa och mamma, och varför det inträffade har jag svårt att förstå. Det hela börjar med att Devin har en stor förkärlek till vatten i alla former och slag. Han vill gärna ösa och hälla hela dagerna, både i badkar, handfat och på golvet. Vi har länge fått sagt till honom när han hällt ut glas med vatten på golvet och vänt flaskan upp och ner och vattnat bilarna mm. Flera gånger om dagen har vi fått tagir flaskan eller glaset av honom när han inte lyssnat, och vi har verkligen varit på god väg att få bukt med problemet.
Ända tills jag ska lägga mig i och bete mig som en trotsig 2-åring!
Igår stod Devin med en nappslaska med vatten i och hällde på bordet och på leksaksbilarna och självklart tog jag flaska av honom efter att ha sagt till 2 gånger innan. Och vad gör jag då med flaskan???
Jo, jag vände upp och ner på den, tryckte till pipen och sprutade Devin i håret med den!! Två gånger!!
Så då står jag alltså på ruta ett igen med hans vatten-fadäser, bara för att jag inte kan bete mig...

Ändå fick jag lite mer förståelse för honom för det var riktigt kul att leka med vatten. Fram för mer vattenkrig! Men barnslig som jag är vill jag såklart att det ska vara på mina villkor... Som sagt vet jag inte om jag är rätt mamma till Devin som sprutar ner honom med vatten när HAN inte får leka med det. Fy på mig!

Så kommer vi till Ballerina-samvetet då. För ett par dagar sen var vi på affären och Devin fick välja kakor, såklart ballerinakex. Redan i bilen ville han äta, men vi skulle äta lunch först så han fick vänta. Flera gånger innan lunchen hann bli färdig frågade han efter kaka, men fick ingen... Efter lunch glömdes det bort av alla och han kom på det igen när jag gjorde middag. Jaha, då fick han vänta tills efter middagen... Maten rörde han inte och fick såklart ingen ballerina heller. Efter det var allt bortglömt igen och Devin somnade gott på kvällen ändå.
Sen när jag och Magnus satt och myste i soffan blev jag sugen på just ballerina, hämtade paketet och tog fram en kaka. Då slog det mig! Devin hade suktat efter dessa små godsaker en hel dag och inte fått nån, och där satt jag som en stoltserande tupp som kunde göra vad jag ville, äta vad jag ville och när jag ville.
Samvetet slog till och jag stoppade tillbaka ballerinan i paketet och stoppade in paketet i skafferiet. Jag kunde bara inte äta det. Det var till och med nästan så att jag ville väcka upp Devin och ge honom hela paketet, bara för att få känna mig som en supermamma... Fast hur super vore det egentligen?

Jaja, så kan det gå till här hemma hos en helt normal familj... :)