Komplimanger

Min man måste vara världsbäst på att ge fina komplimanger. Eller så inte...

Jag minns inte hur vi kom in på det igår, men vi satt i soffan och småjävlades lite. Rättare sagt så gjorde han det, vad jag än sa så satt han emot och bara var omöjlig.
På något sätt kom jag in på att han ändå måste ha sett något gott i mig eftersom han ändå valde mig för några år sen.. Var det att jag är så vacker och speciell?, undrade jag så fint fiskande..

-"I alla fall speciell", svarade han!!

- "Ja, men du ville ändå gifta dig med mig", sa jag... (Försökte få fram något positivt om mig själv...)
- "Joo, men det är ju en Svensk tradition att gifta sig efter man fått barn", sa han då! :D

Snacka om att känna sig älskad ;)

Idag är det farsdag och han lever farligt måste jag säga! Mohaha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0