Vilken dag!
Sitter hos mina svärföräldrar nu och försöker få maten att åka ner i magen. Just nu står den upp i munnen på mig, nästan ända fram till tänderna och hur äckligt är inte det?
Svarfar hade gjort potatisgratäng och kött, det säger allt. Jag som rännt på stan en hel dag utan att ens äta frukost var jättehungrig! (Jag ljög, jag åt en halv banan efter Devin i morse, och fikade en tugga av en morotskaka senare)
Jag tror att jag åt mer än alla andra tillsammans, så gott var det!
På förmiddagen idag träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på över 3 år. Det var jättekul att träffa henne och hennes barn, även fast vi kanske inte hann säga så många ord till varandra, när vi skprang och jagade barn åt olika håll.
Vi hann bara säga hej när vi sågs och sen sprang Devin så fort han kunde åt ett håll och hennes son sprang åt ett annat håll. Vi sprang självklart efter barnen och på så sätt behöver vi inte träna den här veckan heller. Perfekt!
Jag vet inte hur många gånger vi fick jaga de små gossarna och jag vet inte hur många gånger de runt omkring önskade oss bort från denna värld... Men vaddå? Bara för att vi tar upp ett helt fik med våra 4 små barn, fika över hela golven, jackor och kläder överallt, spyor som torkas upp med halskragar och leksaker, rymmande pojkar och graciösa mammor som försöker hålla koll på situationen och ta igen forlorade år. Kan det verkligen vara så illa att se på? Snacka om underhållning!
Efter barnens vinnande kamp mot fikasugna mammor begav jag mig ut för att shoppa julklappar, UTAN barn! Så skönt att strosa omkring utan vagn, barn, make och fickorna fulla med nappar. Skönt, men inte lättare för det... Som sagt var jag utan mat i magen och det är ingen bra idé... Nåja, jag kom iaf hem med en massa påsar fulla med klappar och inser att jag bara har 7 stycken kvar att köpa till + att jag måste komplitera till Vinga och Devin (Erkänner: Jag har köpt 2 av 6 till Vinga och 3 av 7 till Devin) Så jag undrar vad jag ska göra nästa helg ;)
Nu ska jag dricka lite kaffe med min kära svärfar, sen vaknar Vinga, Magnus och Devin kommer hem och allt är som vanligt igen, fast borta då. Men hur borta vi än är så kvarstår kaoset i min familj. Eller är det i mitt huvud??
Svarfar hade gjort potatisgratäng och kött, det säger allt. Jag som rännt på stan en hel dag utan att ens äta frukost var jättehungrig! (Jag ljög, jag åt en halv banan efter Devin i morse, och fikade en tugga av en morotskaka senare)
Jag tror att jag åt mer än alla andra tillsammans, så gott var det!
På förmiddagen idag träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på över 3 år. Det var jättekul att träffa henne och hennes barn, även fast vi kanske inte hann säga så många ord till varandra, när vi skprang och jagade barn åt olika håll.
Vi hann bara säga hej när vi sågs och sen sprang Devin så fort han kunde åt ett håll och hennes son sprang åt ett annat håll. Vi sprang självklart efter barnen och på så sätt behöver vi inte träna den här veckan heller. Perfekt!
Jag vet inte hur många gånger vi fick jaga de små gossarna och jag vet inte hur många gånger de runt omkring önskade oss bort från denna värld... Men vaddå? Bara för att vi tar upp ett helt fik med våra 4 små barn, fika över hela golven, jackor och kläder överallt, spyor som torkas upp med halskragar och leksaker, rymmande pojkar och graciösa mammor som försöker hålla koll på situationen och ta igen forlorade år. Kan det verkligen vara så illa att se på? Snacka om underhållning!
Efter barnens vinnande kamp mot fikasugna mammor begav jag mig ut för att shoppa julklappar, UTAN barn! Så skönt att strosa omkring utan vagn, barn, make och fickorna fulla med nappar. Skönt, men inte lättare för det... Som sagt var jag utan mat i magen och det är ingen bra idé... Nåja, jag kom iaf hem med en massa påsar fulla med klappar och inser att jag bara har 7 stycken kvar att köpa till + att jag måste komplitera till Vinga och Devin (Erkänner: Jag har köpt 2 av 6 till Vinga och 3 av 7 till Devin) Så jag undrar vad jag ska göra nästa helg ;)
Nu ska jag dricka lite kaffe med min kära svärfar, sen vaknar Vinga, Magnus och Devin kommer hem och allt är som vanligt igen, fast borta då. Men hur borta vi än är så kvarstår kaoset i min familj. Eller är det i mitt huvud??
Kommentarer
Trackback
