4.30 PIP!
Ja, så vaknade barnen ännu tidigare idag, alltid trevligt!
4.30 hörde jag Vinga ligga och leka för fullt i sängen, högljutt! Skyndade mig upp för att göra mat som kanske skulle kunna tysta henne, men det var för sent.. VIsserligen hade hon vaknat 4 också, så själv hade jag inte hunnit somna om riktigt sen det... Och Devin ropade som besatt på mig och dagen var alltså redan påbörjad.
Men aldrig någonsin förr har jag varit på så dåligt humör!! Jag skulle kunna slagit sönder hela huset om det inte vore för att jag hade barnen hemma. Och hade jag inte haft dom hemma skulle jag såklart sovit då...
Hur som helst så gick mina planer om omsovning i stöpet och jag satt tillslut i sängen, storbölandes, med ett glatt barn på varje sida om mig. Fattar dom aldrig att det inte är läge för att charma mig jämt??
Gick upp tillslut och tänkte ge dom lite välling för att kunna mysa en stund men båda vägrade! Att man ens kan tänka "Ät då för fan så jag får mysa en stund och hinna vakna!", när det handlar om så små barn. Det följs ju av ett dåligt samvete som får mig att grina ännu mer, vilket resulterar i att barnen blir helt förstörd, vilket restulterar i att jag får mer dåligt samvete osv...
Det slutade inte bättre än att jag klädde på barnen och stoppade dom i dubbelvagnen för en prommis 5.15 på morgonen!!!! Var ute och gick av mig mina aggresioner i 1,5 timmar och både tidningsbudet och busschauffören till 5.55-bussen stannade och frågade vad jag gjorde... Så underbart!
Nu är vi hemma, har ätit frulle och ska snart till dagis. Sen ska jag till Marie och dricka morgonkaffe...igen...
4.30 hörde jag Vinga ligga och leka för fullt i sängen, högljutt! Skyndade mig upp för att göra mat som kanske skulle kunna tysta henne, men det var för sent.. VIsserligen hade hon vaknat 4 också, så själv hade jag inte hunnit somna om riktigt sen det... Och Devin ropade som besatt på mig och dagen var alltså redan påbörjad.
Men aldrig någonsin förr har jag varit på så dåligt humör!! Jag skulle kunna slagit sönder hela huset om det inte vore för att jag hade barnen hemma. Och hade jag inte haft dom hemma skulle jag såklart sovit då...
Hur som helst så gick mina planer om omsovning i stöpet och jag satt tillslut i sängen, storbölandes, med ett glatt barn på varje sida om mig. Fattar dom aldrig att det inte är läge för att charma mig jämt??
Gick upp tillslut och tänkte ge dom lite välling för att kunna mysa en stund men båda vägrade! Att man ens kan tänka "Ät då för fan så jag får mysa en stund och hinna vakna!", när det handlar om så små barn. Det följs ju av ett dåligt samvete som får mig att grina ännu mer, vilket resulterar i att barnen blir helt förstörd, vilket restulterar i att jag får mer dåligt samvete osv...
Det slutade inte bättre än att jag klädde på barnen och stoppade dom i dubbelvagnen för en prommis 5.15 på morgonen!!!! Var ute och gick av mig mina aggresioner i 1,5 timmar och både tidningsbudet och busschauffören till 5.55-bussen stannade och frågade vad jag gjorde... Så underbart!
Nu är vi hemma, har ätit frulle och ska snart till dagis. Sen ska jag till Marie och dricka morgonkaffe...igen...
Kommentarer
Postat av: AnnaSv
Hej!
Jag har precis hittat din blogg och vad jag känner igen det där du beskriver. När mina stora barn var små så var jag ofta så trött att jag inte kände igen mig själv. Jag tänkte många mer eller mindre svarta tankar sådär i varg-timmen. Fast ut och gå provade jag aldrig, det låter faktiskt rätt hälsosamt att avreagera sig så. *s*
Hoppas kaffet smakade bra!
Kram,
AnnaSv - från aff
Trackback
