Att vara man och leva med en kvinna...
Enligt min man är det lätt att leva med mig, bara man känner mig och vet precis vad jag vill ;)
Jag är (enligt både mig och honom) väldigt snäll och omtänksam, jag ställer inga krav eller är sur av mig, men jag är noga med vissa saker. Speciellt när det gäller mat. Är det inget man är sugen på kan man vänta tills nästa mål, det är min teori. Och viss sorts mat kan inte ätas utan rätt tillbehör, så ÄR det faktiskt!
För att visa exakt hur rätt jag tänker så ger jag några exempel:
* Chorizo är gott, men kan BARA ätas till stuvade makaroner. Att ens tänka tanken på potatis, strips eller vanlig pasta är att gå på tok för långt!
Annan korv då..
* Korv med bröd äts med enbart ketchup. Likaså korv med pasta.
* Är det däremot potatis till korven kan man bara ha senap och INGEN ketchup (gäller även mos)!
* I baguette kan man bara äta grillad korv och med enbart hamburgerdressing som fyllning. Stoppas det i senap och ketchup i baguetten är det näst intill oätbar.
Låter det inte lätt? Det roliga är att Magnus lärt sig allt detta och ändå handlar det här bara om korv, då kan ni tänka er vad han kan! ;)
Skulle det bli fel på min mat så blir jag självklart inte arg för det, utan äter med god min. Men känner man mig så lyser min goda min igenom ganska bra, för det går sakta sakta att äta när det är något skumt med maten...
Som häromdagen när Magnus skulle köpa grillad i baguette till mig (haha)! Det fanns såklart ingen hamburgerdressing och han vågade inte ta nåt annat i, så det fick bli en grillad i bröd med ketchup. Vilken man och vilket minne! Jag tackade och åt. Sakta sakta gick det tydligen, för han undrade vad som var fel... "Inget såklart!" Eller?
Okej då.. "Den grillade korven på macken är tjockare än annan korv och passar inte riktigt i vanligt bröd, men det GÖR inget", försökte jag försäkra honom om... "Okej", sa han, "men hade du handlat skulle du inte köpt någon alls va?" Attans vad han känner mig den mannen! :D
Men tro inte att jag är jobbig att bjuda på middag, tvärtom! Det enda jag har svårt för att äta även om det bjuds på är fisk och svamp = dödligt i min värld, annars tycker jag om det mesta. Det är hemma som jag är lite mer kräsen och konstig...
Även fast alla kanske inte är som mig när det gäller mat så har nog alla sina fix idéer som inte är så lätt för andra att förstå sig på.. Speciellt kvinnor tror jag. Det kan inte vara lätt att vara man jämt och leva med dessa underliga varelser! Fast ska det vara så lätt jämt då? ;)
En annan viktig sak jag glömde nämna är ketchupen. Felix. Felix tomatketchup är den enda ätbara för mig. Inte för att jag testat så många, men rätt ska vara rätt. Hemma alltså. Okej, ibland hos svärföräldrarna har det blivit fel och jag "inte har varit så hungrig", men det är inte så ofta. Inte jämt i alla fall.
Nu har jag en tösabit som ligger och låter i vagnen, men jag lovar att komma tillbaka senare och förgylla er vardag! :D
Jag är (enligt både mig och honom) väldigt snäll och omtänksam, jag ställer inga krav eller är sur av mig, men jag är noga med vissa saker. Speciellt när det gäller mat. Är det inget man är sugen på kan man vänta tills nästa mål, det är min teori. Och viss sorts mat kan inte ätas utan rätt tillbehör, så ÄR det faktiskt!
För att visa exakt hur rätt jag tänker så ger jag några exempel:
* Chorizo är gott, men kan BARA ätas till stuvade makaroner. Att ens tänka tanken på potatis, strips eller vanlig pasta är att gå på tok för långt!
Annan korv då..
* Korv med bröd äts med enbart ketchup. Likaså korv med pasta.
* Är det däremot potatis till korven kan man bara ha senap och INGEN ketchup (gäller även mos)!
* I baguette kan man bara äta grillad korv och med enbart hamburgerdressing som fyllning. Stoppas det i senap och ketchup i baguetten är det näst intill oätbar.
Låter det inte lätt? Det roliga är att Magnus lärt sig allt detta och ändå handlar det här bara om korv, då kan ni tänka er vad han kan! ;)
Skulle det bli fel på min mat så blir jag självklart inte arg för det, utan äter med god min. Men känner man mig så lyser min goda min igenom ganska bra, för det går sakta sakta att äta när det är något skumt med maten...
Som häromdagen när Magnus skulle köpa grillad i baguette till mig (haha)! Det fanns såklart ingen hamburgerdressing och han vågade inte ta nåt annat i, så det fick bli en grillad i bröd med ketchup. Vilken man och vilket minne! Jag tackade och åt. Sakta sakta gick det tydligen, för han undrade vad som var fel... "Inget såklart!" Eller?
Okej då.. "Den grillade korven på macken är tjockare än annan korv och passar inte riktigt i vanligt bröd, men det GÖR inget", försökte jag försäkra honom om... "Okej", sa han, "men hade du handlat skulle du inte köpt någon alls va?" Attans vad han känner mig den mannen! :D
Men tro inte att jag är jobbig att bjuda på middag, tvärtom! Det enda jag har svårt för att äta även om det bjuds på är fisk och svamp = dödligt i min värld, annars tycker jag om det mesta. Det är hemma som jag är lite mer kräsen och konstig...
Även fast alla kanske inte är som mig när det gäller mat så har nog alla sina fix idéer som inte är så lätt för andra att förstå sig på.. Speciellt kvinnor tror jag. Det kan inte vara lätt att vara man jämt och leva med dessa underliga varelser! Fast ska det vara så lätt jämt då? ;)
En annan viktig sak jag glömde nämna är ketchupen. Felix. Felix tomatketchup är den enda ätbara för mig. Inte för att jag testat så många, men rätt ska vara rätt. Hemma alltså. Okej, ibland hos svärföräldrarna har det blivit fel och jag "inte har varit så hungrig", men det är inte så ofta. Inte jämt i alla fall.
Nu har jag en tösabit som ligger och låter i vagnen, men jag lovar att komma tillbaka senare och förgylla er vardag! :D
Kommentarer
Postat av: Ida
Ja jag kände mig riktigt sexig i den overallen :P
Haha, du är ju mer kräsen när det gäller mat än vad jag är..!
Postat av: Moster Kim
Huvudsaken ær ju att man æter fiskpinnar med mos och ketchup iaf!
Trackback