Det är bara jag igen...
Nu beter jag mig precis som på kvällen innan jag ska somna. Försöker få Magnus att bara lyssna på en sak till som jag vill berätta. Schhh...sov nu, brukar han säga. Men det är ju bara en sak till jag vill säga, eller kanske två..
Konstigt vad vissa människor itne har förståelse för andra. Mor och dotter, man och hustru, bror och syster eller bara vänner emellan. Att inte kunna unna varandra att vara bäst på något, må sämst eller bara unna varandra att vara glad. I vissa fall får man heller inte umgås med den ena utan att uppröra den andre. Är man så himla speciell, eller har alla verkligen så få vänner?
Fast nu flummar jag vidare på den tråden... Hur många vänner har man egentligen och på vilken nivå ligger de?
*Vissa har man sedan barnsben och som säkert alltid finns där. Man hörs mer sällan och vårdar det inte särskilt bra, men det överlever på något vis ändå.
* Vissa har man som man pratar nästan dagligen med och kan prata om allt ifrån sockersöta män till jobbiga vaglar i ögonen (något jag aldrig haft, men ändå)
* Vissa har man inte alls något gemensamt med egentligen men råkar vara släkt med eller så är det någon väns vän eller annat långsökt.
Hur som helst så har man alla till olika saker och vissa till allt. Undra vad man själv är för någon typ? Rannsakar mig själv och upptäcker att jag inte är särskilt bra på att höra av mig alls. Hälsar sällan på och har knappt tid att prata i telefon.. Illa illa. Men just nu är det så, ag har knappt tid att prata med min egen man, så det är bara att acceptera att läget är så här nu. Små barn = lite tid till annat. De som förstår accepterar. De som inte förstår accepterar inte och är därmed bortplockad. Svårare borde det inte vara va?
Det slog mig också nu att jag är gift. Gift alltså. Maka, hustru, fru... Vad gammalt och vuxet det låter. 2 små barn och gift, sen då?
- Får jag fortfarande bli buren till sängen när jag inte orkar gå?
("Nä, du är för tung")
- Får man som vuxen fru mosa potatisen i smör?
("Nä, lär inte barnen nå onödigt nu")
- Måste man ha på sig mössa när det är kallt? (Jag passar inte alls i mössa. Inte heller i glasögon, sjal, axelbred jacka eller stay-ups)
( "Sluta klaga och bete dig som vuxen!")
Äh, nu är det lika bra att ge upp för ikväll, jag kommer ändå inte skriva nåt vettigt. Nu heller.
God natt alla!
Konstigt vad vissa människor itne har förståelse för andra. Mor och dotter, man och hustru, bror och syster eller bara vänner emellan. Att inte kunna unna varandra att vara bäst på något, må sämst eller bara unna varandra att vara glad. I vissa fall får man heller inte umgås med den ena utan att uppröra den andre. Är man så himla speciell, eller har alla verkligen så få vänner?
Fast nu flummar jag vidare på den tråden... Hur många vänner har man egentligen och på vilken nivå ligger de?
*Vissa har man sedan barnsben och som säkert alltid finns där. Man hörs mer sällan och vårdar det inte särskilt bra, men det överlever på något vis ändå.
* Vissa har man som man pratar nästan dagligen med och kan prata om allt ifrån sockersöta män till jobbiga vaglar i ögonen (något jag aldrig haft, men ändå)
* Vissa har man inte alls något gemensamt med egentligen men råkar vara släkt med eller så är det någon väns vän eller annat långsökt.
Hur som helst så har man alla till olika saker och vissa till allt. Undra vad man själv är för någon typ? Rannsakar mig själv och upptäcker att jag inte är särskilt bra på att höra av mig alls. Hälsar sällan på och har knappt tid att prata i telefon.. Illa illa. Men just nu är det så, ag har knappt tid att prata med min egen man, så det är bara att acceptera att läget är så här nu. Små barn = lite tid till annat. De som förstår accepterar. De som inte förstår accepterar inte och är därmed bortplockad. Svårare borde det inte vara va?
Det slog mig också nu att jag är gift. Gift alltså. Maka, hustru, fru... Vad gammalt och vuxet det låter. 2 små barn och gift, sen då?
- Får jag fortfarande bli buren till sängen när jag inte orkar gå?
("Nä, du är för tung")
- Får man som vuxen fru mosa potatisen i smör?
("Nä, lär inte barnen nå onödigt nu")
- Måste man ha på sig mössa när det är kallt? (Jag passar inte alls i mössa. Inte heller i glasögon, sjal, axelbred jacka eller stay-ups)
( "Sluta klaga och bete dig som vuxen!")
Äh, nu är det lika bra att ge upp för ikväll, jag kommer ändå inte skriva nåt vettigt. Nu heller.
God natt alla!
Kommentarer
Trackback
