Hur kunde jag?
Hur kunde jag häromdagen vilja hyra ut min lille gosse? Han som är så underbar! :)
Storkille riktigt nu, det känns så i alla fall. På lördag fyller han två år och idag har han börjat skolas in på dagis, hur stort är inte det på en skala?
Det här med att skola in barn är väl ingen big deal egentligen. Inte för personal och andra runt omkring iaf.. Men för föräldrarna!! Ska min lilla gosse tas hand om av andra på dagarna, be fröken om hjälp istället för mig, be någon annan att blåsa på det onda?? Vart är vi på väg egentligen? Måste ringa och säga upp platsen. Fast alla andra går ju på dagis (jaja, förskola, förlåt!).. Ska min pojke vara den enda som inte går då? Kanske vi kan hälsa på varje dag istället så jag kan vara med, eller leka dagis här hemma?
Devin kan börja kalla mig för fröken istället för mamma så känns det mer trovärdigt att vi verkligen är på dagis. Sen kan jag sätta upp en hylla till honom i hallen med hans namn på och en gullig figur brevid som verkar dagis-aktig. Dessutom kan vi schemalägga dagarna och ha utvecklingssamtal med hans pappa i November.
Fast tänk när han börjar skolan sen, vad han kommer bli retad av de andra barnen för att han inte kan vara i grupp. Ska han få en egen klass då, eller bör vi satsa på hemundervisning?
Nä, nu har han ju redan börjat och då får det vara så. Han hade fått en hylla också, tänk vilken stor grej det är ändå! Mamma är lite blödig ibland tror jag... ;)
2-årsdagen närmar sig också nu. På lördag är det två år sen som jag svor på att aldrig skaffa fler barn- (Ett svagt ögonblick mitt under förlossningen) -och här står jag idag med en lillasyster till Devin. Så det kan gå. OCh nu har jag svurit på att aldrig skaffa en trea, tror att det är lättare att hålla :)
Oj, nu vaknar Vinga. På återseende.
Storkille riktigt nu, det känns så i alla fall. På lördag fyller han två år och idag har han börjat skolas in på dagis, hur stort är inte det på en skala?
Det här med att skola in barn är väl ingen big deal egentligen. Inte för personal och andra runt omkring iaf.. Men för föräldrarna!! Ska min lilla gosse tas hand om av andra på dagarna, be fröken om hjälp istället för mig, be någon annan att blåsa på det onda?? Vart är vi på väg egentligen? Måste ringa och säga upp platsen. Fast alla andra går ju på dagis (jaja, förskola, förlåt!).. Ska min pojke vara den enda som inte går då? Kanske vi kan hälsa på varje dag istället så jag kan vara med, eller leka dagis här hemma?
Devin kan börja kalla mig för fröken istället för mamma så känns det mer trovärdigt att vi verkligen är på dagis. Sen kan jag sätta upp en hylla till honom i hallen med hans namn på och en gullig figur brevid som verkar dagis-aktig. Dessutom kan vi schemalägga dagarna och ha utvecklingssamtal med hans pappa i November.
Fast tänk när han börjar skolan sen, vad han kommer bli retad av de andra barnen för att han inte kan vara i grupp. Ska han få en egen klass då, eller bör vi satsa på hemundervisning?
Nä, nu har han ju redan börjat och då får det vara så. Han hade fått en hylla också, tänk vilken stor grej det är ändå! Mamma är lite blödig ibland tror jag... ;)
2-årsdagen närmar sig också nu. På lördag är det två år sen som jag svor på att aldrig skaffa fler barn- (Ett svagt ögonblick mitt under förlossningen) -och här står jag idag med en lillasyster till Devin. Så det kan gå. OCh nu har jag svurit på att aldrig skaffa en trea, tror att det är lättare att hålla :)
Oj, nu vaknar Vinga. På återseende.
Kommentarer
Postat av: Moster Kim
Jag tycker att dagis hemma låter som en bra idé!
Jag kommer sjælv ihåg nær jag skulle læmna Tekla hos dagmatte førsta gången, før, vad kan det vara? 5 år sedan tror jag...
Jag græt hela dagen på skolan... Men jag kan lova dej att det blir lættare och lættare med tiden, och att det inte alls ær lika hemskt nær det ær dags att læmna bort sitt andra barn sedan. ;)
Trackback
