MammaMimi

I morse hände något som inte har hänt på jättelänge! Jag fick ett mess med förfrågan om det skulle bli morgonkaffe. Visst, det låter kanske inte så märkvärdigt för andra, men för mig var det som att dra sig tillbaka till förut, dåtid, minnenas land. En återblick till de gamla goda tiderna kan man nog kalla det.
Förr i världen, innan min kära svägerska började plugga dök hon in hos mig på morgonkaffe, dag ut och dag in. Det kändes så vackert på något sätt. Vissa morgnar hade vi så mycket att prata om och vissa dagar kunde vi bara sitta tysta med varsin kopp i handen, precis som om orden inte behövde uttalas. Jag minns så väl känslan när hon öppnade dörren till vår varma boning, en känsla av både lycka och ångest. Lycklig för att hon kom, men med en ångest av att hon också snart skulle lämna oss, precis lika fort som hon dök upp.

Jaja, nu för tiden har jag bara fått drömma mig bort till de där lyckliga stunderna. Hon har börjat studera på annan ort och är borta från tidig morgon till sen kväll. Aldrig ser man skymten av hennes fina ansikte, hör aldrig henne glada skratt eller känner doften av hennes hår. Snyft...

Men så! I morse kom alltså ett mess på telen. Det var hon! Hon ville ha kaffe. Hos mig!! Som en blixt befann jag mig tillbaka i tiden, allt kändes så himla rätt. Nu efter hon varit här kan jag knappt tro att det är sant, är det det, eller har jag drömt?

Hur som helst så hoppas jag att det kommer bli oftare snart, för ingenting är sig likt utan henne på morgonen, det är ett som är säkert.

Nu tänkte jag försöka släppa tanken på henne och istället gå och fixa disken som jag faktiskt inte gjort än, hör och häpna! Efter det väntar en dag av barnens vanliga rutiner blandat med mormors-besök, utelek, affärsbesök (för att inhandla viktiga saker) och en rensning av garderoben kanske...