MammaMimi

Så fort vi ska åka iväg någonstans blir det som det blir. Helt oplanerat och oförberett utan direkta planer på vad som ska kända och inhandlas. Varenda gång är det så här.. Och det blir ju som det blir.
Nu när vi har småbarn så borde vi kunna planera liiite bättre och bete sig som de vuxna människor vi ändå är. Eller samma sak här; borde vara.

I söndags morse kom jag på att jag ville till IKEA. Det var nåt vi pratat om ett tag, men ändå låg på ganska lång sikt.
VI kom på att Magnus hade jour så vi inte kunde åka ändå, slutfunderat alltså. Visst. Inget är slutdiskuterat när jag är med!
Allt annat stämde ju så bra för just denna dag. I alla fall hade Vinga nyss ätit och var trött och då räknar jag det som att hela mitt liv var väl förberett för att åka. Magnus fick byta bort jouren i några timmar, vilken lösning!
När jouren var borta ur våra liv bad jag Magnus att ta ut vinga i bilen och starta den, så skulle jag och Devin komma på ett ögonblick. Haha... haha....
Devin sprang omkring i pyjamas och tung blöja, jag hade inte gjort mig klar alls och än mindre ätit något. Ingen väska var packad till barnen, men visst fan ksulle det gå fort att ordna!

På med kläder på Devin, ny blöja, jacka och mössa. Jag bad honom vänta i hallen medan jag skulle fixa mig, men han ville annat.. SJälvklart hann han gå ut och blöta ner strumporna innan jag var klar, så det blev ett spontanbyte av dessa också. Okej, Devin och jag klara, bara väskan som fattades...
Slängde i blöjor, tvättlappar, extra tröjor, bodysar, byxor, nappar, näsdukar, strumpor. Värmde vatten till termosen. I med mat till Vinga, bananer, kex, nappflaskor och leksaker, sen var jag KLAR!

In med ungar och vagn i bilen och iväg! IKEA here we comes! Nu hade det gått 20 minuter sen Magnus fick jouren bytt, så lite snabb är man ibland :) Det negativa med det är att Devin inte hänger med i mina tankebanor och mest blir irriterad av all stress. Konstig pojke...

Väl på IKEA möttes vi upp av dagens guide/barnflicka/vän/vagnkörare Malin. Helt underbart lättsamt att ha någon som kunde leda oss rätt eftersom tiden var knapp. Helt underbart att vara en till vuxen när vi skulle dra 2 kundvagnar, 1 barnvagn, jaga 1 2-åring och bära 1 bebis :D

Men är det inte illa när man som kvinna och shoppinggalen ändå måste vänta på maken? Jag och Malin var långt före Magnus och Devin, fick stanna och vänta in och gå i snigelfat för att dom skulle hinna med. Illa. Eller som Mulle Meck skulle sagt: Vänta in och Vänta ut. Fräsig kärra!

Efter någon timme av spontan förvirring och oerhörd shopping (eller tvärtom), lunch i väldans lugn och ro med son som inte ville sitta kvar, dotter som skrek efter mat och 3 vuxna som försöker ha koll på situationen, var vi äntligtn klara och ute vid bilen!

DÅ! Visst fan, allt ska ju in i bilen när man handlat också! Det enda ordet som fanns i mitt huvud när Magnus stuvade in och stuvade om var "FADÄS!" Ett underbart ord som används alldeles för sällan..
Jag kan ge mig fan på att det stod "Kälarne" i våra pannor när vi stod där på parkeringen. Två barn, två vuxna, barnvagn, påsar med tavlor och porslin mm, 3 as-stora bänkskivor och annat plock i en vanlig bil!
Deja vú- från tidigare resor kan man säga...
Men misslita aldrig på min make. Han får till det till slut, men under konstiga former.
Det hela slutade med att jag fick sitta i mitten bak, nästan på Vinga som satt i sin stol bredvid. Andra sätet bak var fällt och fick lämna plats åt bänkskivorna som stod på högkant. Devin kunde jag inte alls se på grund av väggen mellan oss. Under hela vägen hem, i varenda kurva, fick jag dessa skivor i huvudet när de vickade. Vinga gallskrek och var hysterisk, Magnus försökte köra och hålla i lasten samtidigt och vi såg allmänt ut att vara från landet. Kälarne. På tur med Faxbrinks.