MammaMimi

Hur många gånger står man inte och ger av en djup suck samtidigt som man har ett leende på läpparna? För mig händer det dagligen och så är det säkert för de flesta som har att göra med barn.

Igår till exempel.. Jag höll på att dona lite hemma och Magnus lekte med Vinga, vad Devin gjorde under tiden hade vi ingen koll på oturligt nog. Förutom att han borstade tänderna alltså... Ja, jag vet, lämna aldrig barnen utan uppsyn blablabla... Vad som helst kan hända, vi vet, men Devin är så lugn så det är ingen fara. Och nu var det inget allvarligt heller, bara lite vattenlek.

Hur som ehlst så kom jag ut i vår underbart orginella korridorhall och såg vatten överallt! Nej, tänkte jag, jag orkar inte... Fast vatten är ju bara vatten och så illa kan det inte vara. Fast nu var det överallt! Sen kom Devin gående med en vattenkanna och en kaffepanna, flitig som få! Jo, han höll på att vattna blommor i fönstret i hans sovrum (därmed blev också dopkort, tavlor, böcker och soffan dränkta i vatten) och dessutom lagade han mat på spisen i hans rum. Snacka om att kunna gåra 2 saker samtidigt! Laga mat och vattna blommor!

Jag vet inte hur många liter vatten vi hade på golven, i lådor, över möbler och i mattorna, men pojken var ändå kreativ! Och vi har inte sagt ifrån om vattenlek innan, hur agerar man då?

Vi kan ju inte bli arg när han ä duktig och samtidigt inte heller uppmuntra så att han gör lika igen...
DÅ stod jag och suckade med ett leende på läpparna!

Måste gå, jag hör vattenkranen igen!