MammaMimi

Nu har jag lämnat Devin på dagis för 3:e gången.. Förra veckan blev han såklart sjuk efter andra dagen där, men det gick ändå helt problemfritt! Han har knappt tid att titta på mig när jag säger hej då och det är ju bra det, men i ärlighetens namn borde han väl ändå skrika och gråta efter mig, jag är ju hans mamma för tusan!

Man vill att barnen ska trivas så bra som det bara går på dagis, men ändå får man ett stick i hjärtat när dom gör det. Snacka om dubbelmoral. För hur nöjd vore jag om han slet i mina kläder och tårarna sprutade när jag sa hej då? Då vore det illa, väldigt illa. Men då har jag kunnat trösta honom och sagt något i stilen med:
"Men lilla killen, är mamma det bästa du har i hela världen? Men då åker vi hem från de här elaka människorna och myser i soffan. Förresten så passar vi på att köpa en påse godis på vägen hem, vill du det?"

Skulle jag känna mig lyckad av det då? Njaeä... Kanske inte det heller, för då skulle vi stå på ruta ett igen och de tär inte riktigt min tanke med det hela.
Nåja, jag får vara nöjd med att han är glad när jag åker hem och blir arg när jag hämtar honom. Det är säkert nyhetens behag och ett liv av svåra dagis-lämningar ligger framför oss. Då kommer jag med all säkerhet sakna de här stunderna av harmoni..

Ja, på Devins andra inskolningsdag tog dom kort på dagis och nu har jag fått bilderna redan! Stolt mamma över att ha en sån stor kille! Jag menar, hur många har barn som tar dagis- eller skolkort? Jaja, dom flesta, men för mig är det första gången och hur stort är inte det?!

Nu hinner jag inte skriva mer, men sätter in bilden så ni får se vad fin Devin kan vara FAST han var ledsen och inte alls kände sig trygg med fototagningen. (Trots det kallade han fotografen för pappa när han kom in ;)