Det är då f-n med allt nästan!
Köksluckorna på plats efter an massa tid och en massa pengar och en massa energi. Och vad är resultatet då? Jo, ren j-a katastrof!!! När dom är sprutade och det runt om penselmålay så ser luckorna GULA ut!!
Vet inte om jag har en massa gravid-hormoner utan att vara gravid, men så mycket som jag grinade idag har jag inte gjort på flera år. När f-n ska det ta slut på allt skit?? Gröna väggar och gula luckor var ju precis vad jag tänkt mig... NOT!
Dert är iofs säker en massa småsaker som gör att jag flippar ur totalt, men jag orkar inte vara med snart, så är det bara...
Vill bara komma bort från allt, men vill i så fall ta med både Magnus och barnen, för dom klarar jag mig inte utan, och vad är då vitsen? Vad ska jag då rymma ifrån? Mig själv kanske...
Nu är inte allt SÅ himla illa. Både Devin och Vinga är underbara, Magnus likaså. Jag har tak över huvudet och mat på bordet... Jaja, men men...
Vinga då som alltid sovit så bra på natten. Vaknat en gång och ätit och sovit däremellan. NU är hon vaken en timme i taget om inte mer, ca 4 gånger, så inte är man så pigg heller. Devin sover hela natten i sitt rum och det är tur, annars vet jag inte vad man gjort. Men visst måste det kännas på etfer ett tag när man sover max 1,5-2 timmar i stöten och max 5-6 timmar per natt. Hoppas det är övergående..
Vingas nattsömn leder ju också till att hon sover massor på dagarna när jag vill umgås med henne. Hon är ju så glad och go att jag inte vill missa så många timmar med henne, men det ändras nog snart. Alla dessa faser man ska vänja sig vid...
Sen är det det där med dagis/förskola till Devin också. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det helt fel i mina ögon.. Är jag ego som vill ha honom hemma med mig och Vinga? Vi hittar ju på saker och det är inte farligt om barn har tråkigt ibland heller.. Samtidigt vill jag att han ska få träffa mer barn och leka lite på dagarna också, och som vi bor så är nästan alla hans jämnåriga på dagis. Hur gör jag då?
Det känns iaf helrätt efter att vi gjorde ett besök igår. Personligt, varmt, välkomnande och familjärt. Inte alls överpedagogiskt, stelt, kallt, barnförvarande efter någon slags lagbok.
Så kanske två dagar i veckan 3-4 timmar + att han träffar barnen på kyrkis en dag i veckan... Eller kanske inte... Eller kanske... Hur bestämmer man sig för det då? Fatta ett beslut åt mig, någon!
Nä, nu får det vara slut på allt skit-skrivande från mig. Ska ta fram allt det positiva som händer snart... Synd bara att det överskuggas så drastiskt när man är trött och sliten. Men tro inte att det alltid är så här, det är bara det att det är sånt som är lätt att skriva om ;)
Fast igårkväll höll jag på att garva ihjäl mig! Fick ett mess av en kompis från stan (Ja, den enda staden som är "stan" i våra ögon). Det stod att "Du kan inte ana vad trött man blir när man suttit uppe halva natten och tittat på tv:n och ska börja jobba kl 9 dagen efter!"
QUE?? Är det ett j-a hån eller?? Visste inte hur jag skulle ta den informationen, skratta eller gråta?
Välkommen till verkligeheten gumman, välkommen hit ett par dygn! :D
Vet inte om jag har en massa gravid-hormoner utan att vara gravid, men så mycket som jag grinade idag har jag inte gjort på flera år. När f-n ska det ta slut på allt skit?? Gröna väggar och gula luckor var ju precis vad jag tänkt mig... NOT!
Dert är iofs säker en massa småsaker som gör att jag flippar ur totalt, men jag orkar inte vara med snart, så är det bara...
Vill bara komma bort från allt, men vill i så fall ta med både Magnus och barnen, för dom klarar jag mig inte utan, och vad är då vitsen? Vad ska jag då rymma ifrån? Mig själv kanske...
Nu är inte allt SÅ himla illa. Både Devin och Vinga är underbara, Magnus likaså. Jag har tak över huvudet och mat på bordet... Jaja, men men...
Vinga då som alltid sovit så bra på natten. Vaknat en gång och ätit och sovit däremellan. NU är hon vaken en timme i taget om inte mer, ca 4 gånger, så inte är man så pigg heller. Devin sover hela natten i sitt rum och det är tur, annars vet jag inte vad man gjort. Men visst måste det kännas på etfer ett tag när man sover max 1,5-2 timmar i stöten och max 5-6 timmar per natt. Hoppas det är övergående..
Vingas nattsömn leder ju också till att hon sover massor på dagarna när jag vill umgås med henne. Hon är ju så glad och go att jag inte vill missa så många timmar med henne, men det ändras nog snart. Alla dessa faser man ska vänja sig vid...
Sen är det det där med dagis/förskola till Devin också. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det helt fel i mina ögon.. Är jag ego som vill ha honom hemma med mig och Vinga? Vi hittar ju på saker och det är inte farligt om barn har tråkigt ibland heller.. Samtidigt vill jag att han ska få träffa mer barn och leka lite på dagarna också, och som vi bor så är nästan alla hans jämnåriga på dagis. Hur gör jag då?
Det känns iaf helrätt efter att vi gjorde ett besök igår. Personligt, varmt, välkomnande och familjärt. Inte alls överpedagogiskt, stelt, kallt, barnförvarande efter någon slags lagbok.
Så kanske två dagar i veckan 3-4 timmar + att han träffar barnen på kyrkis en dag i veckan... Eller kanske inte... Eller kanske... Hur bestämmer man sig för det då? Fatta ett beslut åt mig, någon!
Nä, nu får det vara slut på allt skit-skrivande från mig. Ska ta fram allt det positiva som händer snart... Synd bara att det överskuggas så drastiskt när man är trött och sliten. Men tro inte att det alltid är så här, det är bara det att det är sånt som är lätt att skriva om ;)
Fast igårkväll höll jag på att garva ihjäl mig! Fick ett mess av en kompis från stan (Ja, den enda staden som är "stan" i våra ögon). Det stod att "Du kan inte ana vad trött man blir när man suttit uppe halva natten och tittat på tv:n och ska börja jobba kl 9 dagen efter!"
QUE?? Är det ett j-a hån eller?? Visste inte hur jag skulle ta den informationen, skratta eller gråta?
Välkommen till verkligeheten gumman, välkommen hit ett par dygn! :D
Kommentarer
Trackback
