Hinna med, hur lyckas man med det?
Allt blir halvdant, påbörjat eller inte gjort alls. Jag blir inte gjord kan man säga...
Idag t ex:
Klev upp efter 5 och FÖRE barnen! Hann klä mig och borsta tänderna och sätta på kaffe. Tänkte duscha, men
Devin vaknade så vi myste i soffan och morgonfixade honom. Mitt i allt det så fick kaffet vänta. Även duschen.
Tog fram frukost, hann fixa hans bara innan telefonen ringde. När jag pratat klart (ca 5 min) hade Devin ätit upp sin frukost och VInga vaknat. Min frukost fick vänta. Även kaffet, ett tag till.
Efter mycket lek, stök och fix och mys med barnen var det dags för lunch. Smidigt med gårdagens pizza att värma. Värmde självklart Devins först och vips var Vinga hungrig samtidigt :) Matade henne medan Devin åt. Min mat fick vänta. Kaffet väntade än och var dessutom inte längre varmt.
Barnen somnade iaf samtidigt och då gäller det att hinna med allt man inte hunnit. Det gäller att prioritera och planera, samt vara snabb!
Kaffe i koppen, in i micron. Ut med kaffet och in med pizzan i micron. Hinka kaffe medan maten blir klar. Äta maten medans man fyller diskmaskinen (Krävs att man skurit upp maten i tuggor innan), hinna måla köksskåp, stoppa i nappen på Vinga, kissa, hänga tvätten, dricka mer kaffe och sätta sig i soffan. Lugnet lägger sig medan min nätta lilla rumpa närmar sig soffdynan. Då!
- Mamma... Mamma... Mamma... MAMMA! UPP!
Haha, Devin vaken :)
Senare på em fick jag till det iaf! Planerade ett långbad för en smutsig Devin. Tog med Vinga, vagn och mat in i badrummet. Devin kunde bada hur länge han ville samtidigt som jag både kunde mata och lägga IVinga utan att lämna honom. Smart! Till och med mitt hår fick sig ett möte med duschen då (dock inte kroppen än), så snacka om att kunna göra flera saker samtidigt :)
Så här ser det ut på dagarna när jag är själv med barnen och det är (tro det eller ej) underbart! Det känns som jag kommit in i rutiner som funkar för båda barnen. Dom är nöjda och glada, kompletterar varandra bra och är lättsamma. Sen att inte jag hinner med i det hela är en senare sak att lära sig.
Skönt att livet börjar bli stabilare nu, trots att man inte hinner med allt.
Men som Malin skulle sagt: "Så är det att leva med en brandman!"
Idag t ex:
Klev upp efter 5 och FÖRE barnen! Hann klä mig och borsta tänderna och sätta på kaffe. Tänkte duscha, men
Devin vaknade så vi myste i soffan och morgonfixade honom. Mitt i allt det så fick kaffet vänta. Även duschen.
Tog fram frukost, hann fixa hans bara innan telefonen ringde. När jag pratat klart (ca 5 min) hade Devin ätit upp sin frukost och VInga vaknat. Min frukost fick vänta. Även kaffet, ett tag till.
Efter mycket lek, stök och fix och mys med barnen var det dags för lunch. Smidigt med gårdagens pizza att värma. Värmde självklart Devins först och vips var Vinga hungrig samtidigt :) Matade henne medan Devin åt. Min mat fick vänta. Kaffet väntade än och var dessutom inte längre varmt.
Barnen somnade iaf samtidigt och då gäller det att hinna med allt man inte hunnit. Det gäller att prioritera och planera, samt vara snabb!
Kaffe i koppen, in i micron. Ut med kaffet och in med pizzan i micron. Hinka kaffe medan maten blir klar. Äta maten medans man fyller diskmaskinen (Krävs att man skurit upp maten i tuggor innan), hinna måla köksskåp, stoppa i nappen på Vinga, kissa, hänga tvätten, dricka mer kaffe och sätta sig i soffan. Lugnet lägger sig medan min nätta lilla rumpa närmar sig soffdynan. Då!
- Mamma... Mamma... Mamma... MAMMA! UPP!
Haha, Devin vaken :)
Senare på em fick jag till det iaf! Planerade ett långbad för en smutsig Devin. Tog med Vinga, vagn och mat in i badrummet. Devin kunde bada hur länge han ville samtidigt som jag både kunde mata och lägga IVinga utan att lämna honom. Smart! Till och med mitt hår fick sig ett möte med duschen då (dock inte kroppen än), så snacka om att kunna göra flera saker samtidigt :)
Så här ser det ut på dagarna när jag är själv med barnen och det är (tro det eller ej) underbart! Det känns som jag kommit in i rutiner som funkar för båda barnen. Dom är nöjda och glada, kompletterar varandra bra och är lättsamma. Sen att inte jag hinner med i det hela är en senare sak att lära sig.
Skönt att livet börjar bli stabilare nu, trots att man inte hinner med allt.
Men som Malin skulle sagt: "Så är det att leva med en brandman!"
Kommentarer
Trackback
