Har jag nämt att det är kul med snö?
Nä, det har jag nog inte, för det är det inte längre, och DET vet jag att jag har fått fram tidigare.
Jag och barnen har varit på prommis till affären och i teorin var det en finfin ide. Synd att den inte funkade lika bra i praktiken :(
Lill-donnan var trött så jag tänkte passa på när hon ändå skulle sova, eftrsom hon ogärna åker vagn länge vaken. Hon blir liksom lite less på den lilla uppmärksamheten som riktas mot henne, eftersom jag får förklara varje millimeter av omgivningen för storebror.
- "Vad låter?"
- En traktor..
- "Låter nu då mamma?"
- En fågel kanske?
- "När inte fågel, låter mamma?" osv...
eller...
- "Är det bil?"
- Jag vet inte, en gubbes kanske?
- "Heter gubben då?"
- Jag vet inte vad han heter... (mutter mutter)
- " Heter kanske då?"
- Ja, han kanske heter Pelle.
- "Jaaa"... "Låter då mamma?"
Ja, ni fattar kasnke varför Vinga (och jag) ledsnar efter en stund! Han vill veta allt! Och jag som trodde att "fråga-åldern" kom lite senare...
Hur som helst, ut kom vi eftre mycket om och men (= Devins rymningsförsök medan jag klädde mig och Vinga, vilket resulterade i låst dörr och skogstokig Devin) och jag insåg att det var oplogat, ganska rejält också!
Mysigt med vagn och ståbräda, kombinerat med en arg Devin och skrikig Vinga som inte alls ville sova, eller vara vaken...
Jag hann ungefär halva vägen innan jag kom på att vi visst borde stannat hemma, speciellt som vi inte hade något särskilt ärende på affären heller. MEN. Som den överpedagogiska mamma jag försöker vara ibland så ingår helt enkelt utevistelse i alla väder. Följa av ånger för det mesta.
Nu är vi iaf hemma igen. Vinga somnade när jag ställde vagnen på bron igen. Devin är nöjdare än på länge (kanske för att mamman köpte en till motorcykel åt honom för att klara av hemvägen) och jag är slut i kroppen av det tunga lasset jag drog. Hoppas att barnen har lust att roa sig själva ett tag nu, för jag är på städhumör av det allvarliga slaget!
Tar nog emd mig Devin in i badrummet och klär av honom. Då kan han leka bäst han vill med vatten medan jag skurar under badkaret och annat sånt vidrigt...
Sen förväntar jag mig såklart ett besök av min blivande mentor, Macknow. Du kan inte hålla dig borta för alltid! Speciellt inte när jag hälsat på dig så många gånger ;)
Jag och barnen har varit på prommis till affären och i teorin var det en finfin ide. Synd att den inte funkade lika bra i praktiken :(
Lill-donnan var trött så jag tänkte passa på när hon ändå skulle sova, eftrsom hon ogärna åker vagn länge vaken. Hon blir liksom lite less på den lilla uppmärksamheten som riktas mot henne, eftersom jag får förklara varje millimeter av omgivningen för storebror.
- "Vad låter?"
- En traktor..
- "Låter nu då mamma?"
- En fågel kanske?
- "När inte fågel, låter mamma?" osv...
eller...
- "Är det bil?"
- Jag vet inte, en gubbes kanske?
- "Heter gubben då?"
- Jag vet inte vad han heter... (mutter mutter)
- " Heter kanske då?"
- Ja, han kanske heter Pelle.
- "Jaaa"... "Låter då mamma?"
Ja, ni fattar kasnke varför Vinga (och jag) ledsnar efter en stund! Han vill veta allt! Och jag som trodde att "fråga-åldern" kom lite senare...
Hur som helst, ut kom vi eftre mycket om och men (= Devins rymningsförsök medan jag klädde mig och Vinga, vilket resulterade i låst dörr och skogstokig Devin) och jag insåg att det var oplogat, ganska rejält också!
Mysigt med vagn och ståbräda, kombinerat med en arg Devin och skrikig Vinga som inte alls ville sova, eller vara vaken...
Jag hann ungefär halva vägen innan jag kom på att vi visst borde stannat hemma, speciellt som vi inte hade något särskilt ärende på affären heller. MEN. Som den överpedagogiska mamma jag försöker vara ibland så ingår helt enkelt utevistelse i alla väder. Följa av ånger för det mesta.
Nu är vi iaf hemma igen. Vinga somnade när jag ställde vagnen på bron igen. Devin är nöjdare än på länge (kanske för att mamman köpte en till motorcykel åt honom för att klara av hemvägen) och jag är slut i kroppen av det tunga lasset jag drog. Hoppas att barnen har lust att roa sig själva ett tag nu, för jag är på städhumör av det allvarliga slaget!
Tar nog emd mig Devin in i badrummet och klär av honom. Då kan han leka bäst han vill med vatten medan jag skurar under badkaret och annat sånt vidrigt...
Sen förväntar jag mig såklart ett besök av min blivande mentor, Macknow. Du kan inte hålla dig borta för alltid! Speciellt inte när jag hälsat på dig så många gånger ;)
Kommentarer
Trackback
