MammaMimi

I morse hade vi som sagt inte så trevlig stämning här i huset och varenda människa som haft en 2-åring vet nog vad jag menar... Nog för att min lille gosse oftast är go och glad, men tjurig som attan kan han också vara! Det är normalt och alla ska gå igenom det sägs det, men inte blir det roligare för det. Och visst har man läst i alla böcker och tidningar som finns om hur man ska hantera tjur och trots mm, men vilken normal människa ORKAR vara pedagogisk 24/7?? Säkert gäller detta de flesta, men hur många vill erkänna en sån sak? Ett nederlag?

Hur som helst så hade jag gott mod när jag åkte till dagis föratt hämta sonen. Det borde jag såklart inte haft eftersom han skrek "INTE HEM!!!" när han såg mig. Pust, stön och en massa inre svordomar. När ska detta sluta?
Jag fick formligen bära honom från dagis efter en del lockningar av cykling, affären, fika ute mm. Inget dög och han avhyvlade mig rejält genom att skrika "Släpp mig mamma, släpp mig mamma. Lyssna nu jag säger, släpp mig!!!"
(Undrar vart han fått "Lyssna nu jag säger" ifrån ;)

Hur som helst... När vi väl kom till affären var han lika go och glad som vanligt och pratade med alla han träffade. Hemma hjälpte han till att bära en massa skräp och rat från huset till bilen, och hjälpte till att kasta det på återvinningen. Han klappade Vinga och försåg henne med leksaker, hjälpte mig att handla igen (ja, jag är glömsk) och var som en solstråle när vi åt middag på hotellet :)

Han är tillbaka igen, min käre lille son! Hoppas att han vaknar på bättre isda imorgon så att vi får en mysig dag på kyrkis! Hoppas ännu mer att han är glad på torsdag när vi får besök, men av besökets ord att döma så har hon det likadant med sin son, så vi förstår varandra ifall det inte blir som vi önskar :)

(PS. Jag har haft toa-dörren stängd idag! DS)