MammaMimi

Sitter i soffan och försöker slå dövörat till. Lillan ligger i sin säng och skriker, vilket hon aldrig gör annars. Nåt måste vara fel, att det är snorigt eller nåt, men det blir bara värre om jag går in dit.
Hon somnar alltid själv och vill vara ensam, men ändå inte tydligen. Upp vill hon såklart, men då är vi där igen.
I Upp-träsket.

Usch vad jobbigt det är att lyssna på, tycka synd om och inte veta vad jag ska göra. Ryggen klarar inte av att bära heller och Magnus är på badmington :(
Jag är inte van vid skrik helt enkelt... Inte som när det var vardag med det lätet och jag tänkte "Men skrik då tills du ledsnar..."

Nu är det annat, nu är det synd om... Hoppas hon hinner lugna sig bara innan hon somnar av utmattning.
Dags att gå in och visa sig igen nu, fast nu är hon ju tyst igen en stud innan hon sätter igång igen... Jaja, sånt är livet med barn ibland. Bara att bita ihop!

Men nu så!! Bara sådär... Hon sover igen!Känns illa ändå eftersom jag helst av allt vill ta upp henne, men vi har varit därförut som sagt och det blir bara värre. Här iaf, hur andra kan göra är en annan sak...

Jaja, får se hur länge hon sover nu...