MammaMimi

Gör inte alla det då och då?

Nu menar jag såklart inte ljuga-ljuga, utan mer små vita oskyldiga lögner.
Varför erkänner man inte hellre, eller säger som det är istället för att t ex säga "Nej, jag har inte krattat idag, jag lovar", när det för fasen syns att det är nya högar på gården??
Eller såna gånger som jag säger att det är klart att jag äter sillsallad, när jag i själva verket sitter och låter den växa i munnen.
Dessutom är det inte sällan jag säger "Nej tack, det är bra" i fråga om nån kaka som jag bara vrlådreglar efter när andra äter...

Såna små lögner menar jag. Ska det vara så svårt att erkänna att jag krattat, att jag inte gillar sillsallad och att jag visst vill ha en sån där god kaka? Varför blir det så här?

Som tur är så gäller det bara småsaker, men det kan vara illa nog... Men så finns det de som ljug-ljuger också och det kan jag inte förstå. Ljuger om pengar, ljuger om jobbm känslor mm, och där ligger alla vi små-ljugare i lä!

Vu hoppas jag att Magnus kommer hem snart så jag kan få min efterlängtade rygg-massage. Hoppas han kan få ordning på min kropp så jag kan vara nyttigare i morgon än idag!

Lev väl och sov gott!