Komma ifrån
Idag ringde en kär vän till mig. Trevligt i sig iofs, men ännu trevligare var hennes ärende! Hon undrade ifall M var utan jour i helgen så att jag kunde följa henne till Östersund och bara vara ledig en dag, titta i affärer mm. Snacka om att bli glad av ett sånt erbjudande!! Att någon annan kan se att man börjar bli lite sliten. Tyvärr så har M jour och även övning, men bara omtanken har gjort mig nöjd :)
För 2-3 månader sen bokade jag och en vän in att vi skulle ses varje tisdag kväll och gå ut på promenad mm. (Måndag och torsdag har M träning, sen jobbar vännen kväll de andra dagarna) Av alla dessa tisdagar som varit har vi kunnat setts 2 gånger, och då har hon fått komma hit hem till mig, så promenerandet har inte infunnit sig än. Vi har varit sjuka, dom har varit sjuka, M har jobbat kväll och haft jour ofta och då kan jag inte heller åka nånstans.
Just nu på slutet har det väl kanske varit extra mycket trötthet i kroppen, och i vanliga fall känner jag inte mig lika sliten och visst går det över snart igen.. Det blir bara såna perioder när barnen varit sjuka, sovit uselt och jag varit sjuk samtidigt som M varit borta mer än vanligt på övningar, möten mm. Äntligen har det lugnat sig nu, så snart kanske vår tid kommer också. Dels som jag kan göra nånting själv (sist var när jag åkte till stan ensam, utan barn, och handlade julklappar! Snacka om rogivande) och dels som jag och Magnus kan göra något själva, fast tillsammans. Skönt iaf att han har sitt att komma iväg på eftersom han lättare blir "mulen" om han inte har möjlighet till det. Kanske är så med karlar överlag?
Trött dotter måste omhändertas nu, på återseende!
För 2-3 månader sen bokade jag och en vän in att vi skulle ses varje tisdag kväll och gå ut på promenad mm. (Måndag och torsdag har M träning, sen jobbar vännen kväll de andra dagarna) Av alla dessa tisdagar som varit har vi kunnat setts 2 gånger, och då har hon fått komma hit hem till mig, så promenerandet har inte infunnit sig än. Vi har varit sjuka, dom har varit sjuka, M har jobbat kväll och haft jour ofta och då kan jag inte heller åka nånstans.
Just nu på slutet har det väl kanske varit extra mycket trötthet i kroppen, och i vanliga fall känner jag inte mig lika sliten och visst går det över snart igen.. Det blir bara såna perioder när barnen varit sjuka, sovit uselt och jag varit sjuk samtidigt som M varit borta mer än vanligt på övningar, möten mm. Äntligen har det lugnat sig nu, så snart kanske vår tid kommer också. Dels som jag kan göra nånting själv (sist var när jag åkte till stan ensam, utan barn, och handlade julklappar! Snacka om rogivande) och dels som jag och Magnus kan göra något själva, fast tillsammans. Skönt iaf att han har sitt att komma iväg på eftersom han lättare blir "mulen" om han inte har möjlighet till det. Kanske är så med karlar överlag?
Trött dotter måste omhändertas nu, på återseende!
Kommentarer
Trackback
