MammaMimi

Jag har spenderat kvällen med att se på kort från när jag och Magnus träffades. Mycket skoj hade vi och allt liksom bara hände, vare sig vi planerat i förväg eller inte.. Vi hade varit tillsammans i 6 dagar när vi tillsammans gick på banken för att ta ett gemensamt lån :) Ja, vad annat skulle vi göra när vi ville köpa en bil till sommaren som väntade? Väl på banken skulle vi skriva under en massa papper och jag fick en smärre chock när jag läste att han skrev "Magnus" på sina rader.. -"Magnus??", utbrast jag, utan att tänka mig för! Jag hade bara hört hans smeknamn innan.. Undrar vad bankgubben tänkte!?

Lite sådär var det med oss i början, spontant och hejdlöst.. Men å andra sidan, vad hade vi att förlora? Vi flyttade ihop efter 19 dagar och folk rynkade på ögonbrynen, men nu då? 5 år senare är vi gifta, har två barn och villa i skogen.. Man ska inte behöva vara så planerande, tråkig och försiktig jämt, det kan funka lika bra ändå :)

Underligast var ändå på vår första semester (vi tältade hej vilt...fast på hotell och i stugor), vi hade bara varit tillsammans i ett par månader och inte riktigt vant oss vid det hela. Pinsamt nog så råkade jag säga fel namn vid en inchecning och uppgav efternamnet som tillhör mitt ex! Satan vad jag skämdes, men jag var ju så van vid det namnet.. Hursom helst så ändrade jag mig snabbt och sa Magnus namn, men nej då, det gick så bra med "xxxxxx"... Så där bodde alltså jag och min kärlek i en stuga i mitt ex namn, kanske inget att testa på första daten??

Ja, lite så har det alltså varit, men nu är det andra bullar. Större saker som händer i våra liv än såna banala företeelser. I morgon t ex har vi sophämtning, kyrkis på onsdag och dessutom läker en packning i handfatet. Det kallar jag händelser värda att leva för!