Det här med mat...

Att barn får en varierad kost är självklart jättebra och sunt, men det är långt ifrån att det funkar i alla hem. Hemma i mitt hus funkar det sisådär, det kan jag erkänna. Varierad kost är bra, så är det, men inte till vilket pris som helst. Inte ifall det tar för lång tid att göra eller ifall det måste tvångsmatas in. Då är det ingen höjdare alls.

Mina barn får kött, fisk, korv, potatis, pasta och ris. Men det ska helst inte vara några konstigheter med maten och den ska oftast hellre vara bortlagad (halvfabrikat) än hemlagad. Trist tycker jag, men jag har gett upp mina stora drömmar om att de ska älska maten som jag ägnar tid och energi åt.

Ta lillan t ex. Jag vet inte hur många gånger jag känt mig som den perfekta mamman när jag gjort mat till henne i flera olika kastruller och pannor. Broccoli, morötter, potatis, ris, egen sås utan salt, dressingar mm, massor av stök, slit och stolthet i hela kroppen. Ända tills hon vägrar äta av det! Fram åker köpe-burken och går åt på 5 röda. Kul...

Eller som när jag låter Devin hjälpa till med maten för att göra allt så pedagogiskt och roligt som möjligt. Först tycker han inte att det är kul att hjälpa till (inte ofta iaf) och sen vill han förstås inte smaka på köttfärsen eller vad det nu kan vara, utan mycket hellre skulle vilja ha pulvermos med korv. Också kul...

Men även fast det blir köpta köttbullar ibland och även köpt lasagne, ibland till och med micro-paj (Devins absoluta favorit) så blir det en variation av olika livsmedel. Vissa dagar hemgjort, andra dagar färdigmat. (Nästan alltid grönsaker till Devin, som han faktiskt älskar) MEN jag är en sån person som ser mig som en människa och inte mer än en människa. För mig finns inte tiden och möjligheten att stå länge med maten. Då tar jag hellre och leker en stund till med barnen, håller dom på bra humör och lagar mat i 20 minuter. Men det är jag det.

Vet inte vad jag ville med detta, men jag läste en artikel om att man bör laga mat tillsammans med barnen i 2 timmar varje dag. Barnen sägs älska det och maten blir så mycket bättre. Hmmm... Då har han inte varit och sett hur det är här hemma när jag är själv med 2 småttingar. Välkommen hit och titta, jag lever mitt i verkligheten! :-D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0