Kastar in handduken!
Lill-gumman är fortfarande jätte-febrik och sjuk och sover knappt alls. På dagarna tar hon en halvtimme att söva och vaknar efter en kvart av att hon hostar. Hon sover illa illa på dagarna och ändå är det inget för vad hon gör på natten :(
Självklart blir det såhär när M jobbar natt, men det går inte göra nåt åt tyvärr....
Inatt låg hon och bara halvslumrade/snorade/hostade/febrade ända tills efter 3 och hade fortfarande inte somnat till riktigt. Tillslut satt hon och jag i soffan och tittade på poker och grinade ikapp, jag var också helt slut! Natten innan var inte heller av denna värld, så det tar på krafterna efter ett tag. Stackars Devin vaknade också såklart och var ledsen för att Vinga var ledsen och cirkusen rullade på.
Jag ville så gärna ringa till Magnus och be honom komma hem, men vad fasen, nog måste man väl klara av att ta hand om två barn själv! Tänk om jag vore enssamstående då.. Det är bara att bita ihop och se framåt.
Som tur var så kom han hem tidigare från jobbet ändå (vet inte varför, men 3 av dom åkte hem vid 5 tror jag) och tog barnen så jag kunde sova till 9. Fast jag kände mig så konstig när jag vaknade, nästan som om jag var full, ända tills jag insåg att det nog var trötthet..
Inget humör att skriva finns egentligen, men jag måste ändå meddela att vi lever. När barnen sovit klart ska vi gå ut en sväng så Devin får lite frisk luft. Hoppas bara att Vinga kan vara nöjd med att ligga i vagnen...
Återkommer när jag är piggare och gladare..
det är tufft när de små är sjuka. hoppas hon piggar på sig snart!
Barn nr 2 får ju liksom hänga med av bara farten på det mesta. Tiden att kolla de finns inte på samma sätt och man är rätt trygg i att herregud det löser sig. Barn nr 1 är ju först med,på allt och det är de som lägger ribban på nåt sätt.
jag tycker att barn 2 blir duktigare på att klara sig eftersom de liksom av sig självt fått pröva
hoppas du förstår hur jag tänker.
Man är ju hela tiden mer erfaren när det gäller 2.an,man har ju vart med om allt redan.
Vi kan inte mer än göra vårt bästa.
Tänk vad mycke vi kommer hinna göra fel innan de är 20.Att va föräldrar är det svåraste och viktigaste uppdraget man kan ha i livet.
Tänk vad lätta de är att göra
i jämförelse med vad svårt (och underbart) det är sen.stor kram
