Lill-killen

Stackars lille sonen har gått och blivit sjuk nu. Fattas bara det när alla andra verkar ha haft slängar av än det ena och än det andra... Hoppas bara att han inte blir lika klen som andra i vår närhet varit. Än så länge är det en sjujäkla hosta och lite feber, hoppas det stannar där! Jaja, det blir till att vara hemma från dagis och mysa istället resten av veckan.

Och därmed är det nog inte så synd om mig heller, även fast det kan vara skönt att tycka synd om sig själv ibland. Varför är det så få som erkänner sånt?? Handen på hjärtat, visst har vi alla dagar när vi helst bara vill att andra ska ta hand om en, för att man har det värst i hela världen??

Efter ett celebert besök igår kväll så känns allt lite lättare. Inte för att något av mina små problem är löst, men bara att ha en ventil till vän är super! Sen är det ännu bättre att vi kan känna igen oss i den andres gnäll, skratt, gnål och spe :)

Nu låter det som Devin vaknar (redan?!) så jag ska mysa och kramas massor!

(Malin! Jag har bara inte haft fantasi att formulera mig så bra än, vad gäller våra otroliga äventyr, men det kommer!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0