Osmakad mat
Jag satt och tittade runt lite på nätet och hittade en enkät. Frågan var ifall det fanns någon mat som man inte smakat, men ändå vet att det är äckligt... Snacka om att jag är som klippt och skuren för den frågan! Hade detta ämne funnits på skolan skulle jag gå ut med toppbetyg!
De flesta hade iaf svarat ostron och grisfötter, och jag håller med om att det inte är det godaste som finns och nej, jag har inte smakat det. Varför liksom?? För att jag kanske skulle tycka om det, men ifall jag kräks då? Det är inte så kul.. Dessutom finns det så mycket jag gillar och lider inte alls av att jag inte smakat något av dessa alternativ..
När jag tänker efter finns det fler saker jag aldrig smakat, t ex konstiga grönsaker (=Broccoli, bönor, linser, blomkål, allt annat med ordet kål), avokado äter jag i guaccamole men skulle aldrig någonsin smaka som den är, huga!
Ska vi titta på andra kategorier så har jag aldrig smakat oxjärpar, det ser så vidrigt ut att jag inte ens vill komma med en jämförelse. Kryddkorvar, förutom chorizo, kan ju nån försöka tvinga i mig (chorizo råkade jag smaka och råkade gilla också), likaså kan någon försöka få mig att smaka hummer, potatis på burk, gravad lax, mörkt bröd, cappuchino, nya mjukostar, köpt micro-paj, vaniljvisp, soppa mm...
Alla nya påfund och alla rätter som borde dött ut för länge sen, det känns inte som min grej. Visst, skulle jag bli bjuden på något av detta borta så skulle jag säkert smaka och säkert också gilla (kanske), men hemma ser jag ingen anledning till att pröva på skrämmande saker...
Förut när jag blivit bjuden på mat har jag t ex fattat att chorizo, guaccamole, sillsallad, surströmming, klyftpotatis, McDonalds-mat mm är gott, så helt omöjlig är jag inte. Bara hemma...
Så det är alltså jag av alla på denna jord som inte går på fullkorns-hysterin, omega 3-hysterin och all ny vego-vannabe-mat. Sen att mina barn får ta del av det, det är en annan femma. Jag kan inte förvägra dom att rida på den nya modevågen...
De flesta hade iaf svarat ostron och grisfötter, och jag håller med om att det inte är det godaste som finns och nej, jag har inte smakat det. Varför liksom?? För att jag kanske skulle tycka om det, men ifall jag kräks då? Det är inte så kul.. Dessutom finns det så mycket jag gillar och lider inte alls av att jag inte smakat något av dessa alternativ..
När jag tänker efter finns det fler saker jag aldrig smakat, t ex konstiga grönsaker (=Broccoli, bönor, linser, blomkål, allt annat med ordet kål), avokado äter jag i guaccamole men skulle aldrig någonsin smaka som den är, huga!
Ska vi titta på andra kategorier så har jag aldrig smakat oxjärpar, det ser så vidrigt ut att jag inte ens vill komma med en jämförelse. Kryddkorvar, förutom chorizo, kan ju nån försöka tvinga i mig (chorizo råkade jag smaka och råkade gilla också), likaså kan någon försöka få mig att smaka hummer, potatis på burk, gravad lax, mörkt bröd, cappuchino, nya mjukostar, köpt micro-paj, vaniljvisp, soppa mm...
Alla nya påfund och alla rätter som borde dött ut för länge sen, det känns inte som min grej. Visst, skulle jag bli bjuden på något av detta borta så skulle jag säkert smaka och säkert också gilla (kanske), men hemma ser jag ingen anledning till att pröva på skrämmande saker...
Förut när jag blivit bjuden på mat har jag t ex fattat att chorizo, guaccamole, sillsallad, surströmming, klyftpotatis, McDonalds-mat mm är gott, så helt omöjlig är jag inte. Bara hemma...
Så det är alltså jag av alla på denna jord som inte går på fullkorns-hysterin, omega 3-hysterin och all ny vego-vannabe-mat. Sen att mina barn får ta del av det, det är en annan femma. Jag kan inte förvägra dom att rida på den nya modevågen...
Kommentarer
Trackback
