MammaMimi

När jag lämnade Robert Wells och hans Rhapsody in rock igår natt så var det i ett riktigt rus. Jag var helt salig, lyrisk och nästan barnsligt kär!! Inte i själva Wells då (trots att hans pianospelande händer är någonting som alla kvinnor borde ha hemma i nattygsbordet) och jag blev inte heller kär i Mikael Tornving eller någon av de andra som uppträdde, däremot så blev jag kär i hela showen. Så mäktigt så jag satt helt tagen från början till slut..

Efteråt har jag känt mig totalt stum, men säkert uttryckt mig exakt så som vi tycker att det är jobbigt när Devin gör, dvs med ca 47 ord i sekunden. Nä, det finns nog inga ord alls för hur bra det var och hur jag känner mig nu efteråt. Tom och upptymd samtidigt, och som sagt KÄR! Hoppas att inte min käre man kommer ledsna på mig när jag kommer vara i klänga-hålla-handen-mysa-krama-klättra-stadiet ikväll =) Det är sånt han får ta om han skickar iväg mig hem till självaste Robban. Eller iaf till en regning arena där jag såg honom på håll...Nästan samma sak...

Nu börjar det klia i fingrarna och spritta i kroppen så det borde snart vara dags att smyga mig på mannen i huset =)