MammaMimi

När jag började blogga så var det mest för att ventilera olika åsikter och tankar mm och eftersom jag är som jag är så blev det kasnke lite väl ärligt och självironiskt ibland. Inte alls för min egen del, men för vissa närstående som läste och hade en massa följdfrågor på sånt som jag skrivit. Meningen som jag skulle börjat varje inlägg med var "Ta allt du läser med en nypa salt", men det skulle ändå inte funkat. Så ja...Bara för att jag vet vilka vissa läsare är så skriver jag alltså inte alls så som jag VILL skriva, och därmed har detta bara blivit någon slags familje-dagbok. Hmmm...Intressant? Näe, inte direkt...

Just nu känner jag för att skriva lite om t ex feminism och mitt tycke om den tron angående samhället, men jag låter nog bli. Inte för att jag är rädd för påhopp eller diskussioner, tvärtom så är det skitkul med mot hugg, men det är jobbigare när man har närstående som tar illa vid sig osv... Men jäklar vad det kliar i fingrarna! Jag kanske kommer tillbaka till det snart så får de antingen sluta läsa eller sluta bry sig om vad de läser, kan man tänka så??

Då är mina heta våga-vägra-ämnen: Feminism, Att bli mamma vid 70 års ålder, Vägra köra bil pga miljön, Skippa transfetter och annat onyttigt (Vet inte ens vad en transfett är!!), Låta barnen själva avgöra allt, tex när de ska sluta med blöja (hur ska de veta när de är redo om de inte ens vet vad alternativen till blöja är?)...

Ja, listan kan göras lång till saker jag är anti till... Så herregud vilken människa jag är! Ni skulle bara veta vad jag tycker och tänker bakom min fasad av blodpudding och våtservetter. Med ångan uppe nu så kan jag lätt säga att jag snart är tillbaka i min egna person, i min egentliga tappning.