MammaMimi

Med vänner som bakgrundsljud på datorn ligger jag i sängen och grubblar lite över denna jämställdhet. Kvinnor som beklagar sig över samhällets brist på den varan och okej, lika löner för samma möda vore väl självklart, men sen då?

Det är ett jäkla gnäll på oss kvinnor om hemmet och alla sysslor som ska göras. Det kan det vara här också ibland när jag känner att det växer tvätt ur öronen på mig och disken förföjler mig vart jag än går. Min familj borde egentligen tillhöra bottenskrapet i samhället, de missanpassade och felgående. Tänk bara en sån sak som att jag är den som tar ut den mesta föräldraledigheten. Illa va? Visst skulle jag stundvis vilja jobba och maken vilja vara hemma med barnen, men just nu, just för oss så funkar detta bäst. Fast det kasnke inte vi själva är rätta mäniskor att avgöra eftersom vi inte passar in i ramen och mallarna.

Sen "ska" det ju vara så att maken ska göra lika mycket som mig när det gäller disk och tvätt mm, för annars är vi inte allsjämlika. Det är ju ett jäkla liv över detta, över hur mycket mannen lagar mat och tar hand om hushållet. Är en man som min man och inte tvättar alls och ofta inte ens behöver diska eller annat som jag hinner på dagarna,då är han bortskömd och curlad. Men sen att det är han som klipper gräset, servar bilen med allt, städar och tvättar bilen, skottar snö, röjer i förråden och ute på gården, det hör liksom inte alls hit.
Jag tror att det beror på att man nog inte märker av det jobb som karlarna oftast gör (jo jag vet att jag generaliserar så som man inte får göra) och det är för att de inte beklagar sig så mycket som kvinnor gör över t ex tvätt. Så är det här iaf...

Men är det verkligen så ojämställt nät min man inte tvättar för att han tycker att det är bland det tråkigaste som finns, när jag väntar ut honom till att tanka bilen eftersom jag tycker att det är det tråkigaste jag vet? Huvudsaken är väl att båda tar sitt ansvar till att familjen ska fungera, inte vem som gör vad?

Nu resonerar jag utifrån vårt eget land, inte hur det är i andra länder med andra kulturer och religioner, det måste poängteras. Men klagar vi inte lite väl mycket? Ska det vara jämställt så ska det vara det fullt ut och även på männens villkor. Bort med Internationella kvinnodagen i Sverige till att börja med. Eller lägg till en likadan dag för männen. Då gärna dagen innan kvinnans så mannen blir ompysslad och ärad, får en kall öl på kvällen medan han pillar sig i naveln, såpass att han sover hela nästa dag när kvinnan ska hyllas...eller nåt... VIlket jävla liv det skulle bli! =D

(Vet att jag svamlar, men det är sånt humör nu...)

En annan sak jag har svårt för är detta "Kvinnor kan". Vad ska bevisas med det? Är det inte självklart att vi kan, elelrfinns det något ord i slutet på den meningen som jag missat att läsa? "Kvinnor kan brodera"? Äh,fattar inte grejen helt enkelt...

Summa summarum så tycker jag att vi gnäller för mycket,spelar martyr och tycker synd om oss själva. Trist. TItta runt en sväng på vad alla karlarna gör också så kanske det itne är så lite som alla tror. Jämställdhet i all ära, men se hellre till varje individ - vad just den kan, vill och gör...

Nu är snart strömmen i datorn slut s nu ger jag mig för ikväll. Ska försöka sova nu så vi orkar måla i morgon om det är fint väder.