MammaMimi

Ja, nu har det gått 3 timmar sen vi smällde bilen och jag har gått från att vara skakis till att mest skratta åt saken.
Vad finns det annars att göra, det är ju helt sjukt! Hur många gånger har jag inte beklagat mig över att det varit fel på bilen och annat i vårt hem? Utan bromsar och utan bromsar igen på bilen, spisen sönder, datorn kraschad, sängen havererad. Nä, jag kan inte annat än att garva åt eländet. Vilken parodi, ett komiskt liv vi lever ibland... Ännu mer komiskt i det hela är att bilen var halvförsäkrad bara, så vi själva får stå för kalaset =D

Så hur gör vi nu? (Hur vi än gör så löser sig ju allt, men vad är bäst?)

* Ökar på lånet och köper en till bil att ha parallellt så vi kan fixa denna riktigt?
* Sälja eller ha kvar den?
* Struntar i att måla huset (som verkligen behövs) för att köpa nya delar till bilen? Då kommer vi vara utan bil ett bra tag och sitter ganska strandad. Dessutom kan inte Devin få gå sina sista dagar på dagis =( Sen kommer det bli Magnus som får fixa bilen själv säkert = mer tid från familjen...

Andra alternativ då? * Lägga sig och sova och hoppas på att vakna och inse att det var en dröm???

Nä du MammaMimi, detta är din verklighet. Mohahaha!!

En stor kram till Linnea som nyss ringde för att höra hur det var!! Go-tjej på riktigt det!
Stackarn måste trott att jag var väck som satt och skrattade och hade mig... Kanske lite chockad än då om jag erkänner..