Devin..
Alltså min käre lille kille är verkligen helt underbar! Ikväll efter Magnus lagt honom så somnade han nog på studs, tyst var det i alla fall. Men nyss hörde jag ett svagt tassande i hallen och det var han som var på väg till mig tydligen (han vaknar aldrig på kvällen/natten annars). Jag gick och tog upp honom och bar honom till sängen igen och han sa inte ett ord på vägen dit. Sen när jag la ner honom sa han "Tack mamma, jag sova mera nu"... Så gullig han är och tacksam och snäll och fin och klok. Han är verkligen min kärlek!
Idag när vi skulle åka på affären så var det lite stökigt. Han skulle inte gå ut, satt sig i snön utan utebyxor, skulle inte gå till bilen mm. Jag ledsnade och tog med mig Vinga för att slänga soporna och när jag kom till bilen stod han med Vingas bildörr öppen, vilket är standard att vilja åka i hennes stol (vilket han inte kan för benutrymmet, ändå ska det försökas). Less som jag var kläckte jag ur mig nåt i stil med att "Nu orkar jag inte bråka mer, gå till din plats!" Lill-grabben fann sig snabbt med "Förlåt mamma, jag öppna dörren till dig!", och var verkligen stolt över sin gentlemanna-handling!
Oavsett om han öppnade dörren åt mig eller om det var en snabb bortförklaring så var det gulligt.En fin tanke.
Hur trotsig och tjurig han än kan vara så är han verkligen fin. Inte bara till utseendet, utan även till sättet. Nästan för mycket ibland. Han kan säga förlåt om jag råkar snubbla på honom eller klappar Vinga och tröstar även fast hon ramlat i ett annat rum än det han befann sig i. Inte för att vi är stränga och "kräver" sånt, utan för att han har en sån empati. Go-killen!
Idag har det dock varit lite väl många långa haranger av berättelser från hans sida, helt sanslöst"
" Förut jag var liten, då ramlade jag dagis, ont i tänderna. Jag lessen då Jimi busade mig, tappade mig golvet. Kom blod, smutsigt torka upp i morgon. Nästa helg jag slå huvet, mamma blåsa, då skratta jag du killa mig!"
Vem förstår vad han pratar om? Hur som helst så är han helt underbar som sagt, och han är MIN!
Idag när vi skulle åka på affären så var det lite stökigt. Han skulle inte gå ut, satt sig i snön utan utebyxor, skulle inte gå till bilen mm. Jag ledsnade och tog med mig Vinga för att slänga soporna och när jag kom till bilen stod han med Vingas bildörr öppen, vilket är standard att vilja åka i hennes stol (vilket han inte kan för benutrymmet, ändå ska det försökas). Less som jag var kläckte jag ur mig nåt i stil med att "Nu orkar jag inte bråka mer, gå till din plats!" Lill-grabben fann sig snabbt med "Förlåt mamma, jag öppna dörren till dig!", och var verkligen stolt över sin gentlemanna-handling!
Oavsett om han öppnade dörren åt mig eller om det var en snabb bortförklaring så var det gulligt.En fin tanke.
Hur trotsig och tjurig han än kan vara så är han verkligen fin. Inte bara till utseendet, utan även till sättet. Nästan för mycket ibland. Han kan säga förlåt om jag råkar snubbla på honom eller klappar Vinga och tröstar även fast hon ramlat i ett annat rum än det han befann sig i. Inte för att vi är stränga och "kräver" sånt, utan för att han har en sån empati. Go-killen!
Idag har det dock varit lite väl många långa haranger av berättelser från hans sida, helt sanslöst"
" Förut jag var liten, då ramlade jag dagis, ont i tänderna. Jag lessen då Jimi busade mig, tappade mig golvet. Kom blod, smutsigt torka upp i morgon. Nästa helg jag slå huvet, mamma blåsa, då skratta jag du killa mig!"
Vem förstår vad han pratar om? Hur som helst så är han helt underbar som sagt, och han är MIN!
Kommentarer
Trackback
