Humör!!
Attans vilket humör Viinga har idag! Hon beter sig nästan som en tonåring som växlar konstant mellan arg, trotsig och överlycklig. Inget mellanting här inte!
Hon kröp nyss omkring på golvet och fram till bilen hennes. Direkt hon nådde fram så gallskrek hon rakt ut eftersom hon inte kommer upppå den själv. Hon var helt hysterisk, bara sådär. Jag lyfte upp henne och skulle sätta henne på den, men när jag lyfte upp henne måste hon trott att jag tänkte ha henne i famnen för hon skrek ännu mer hysteriskt. Det tog ca1,5 sekund tills hon satt på bilen och ändå hade hela hon blivit dyngsur av tårar men sken då som en sol, helt lyrisk och överlycklig! Det var lugnt en liten stund då...
Sen var hon snabb med bilen fram till tv:n och skulle trycka på knapparna (vilket hon inte får) så jag sa till henne. O jävlar vad arg hon blev! Och tryckte såklart igen för att testa om jag ändrat mig ;)
Jag lyfte bort henne under vilda protester, alldeles högröd var hon, och ställde henne vid bokhyllan. Återigen var hon hyperglad på ett par sekunder och sken som en sol med tårblöta kinder. "Hehehe", lät hon och var så glad så...
Det är en sak för mig att tackla hennes humör men det är svårare för Devin, stackaren. Han kan vara så snäll och hämta leksaker till henne som hon blir skitförbannad över, i 2 sekunder, och sen sitt vanliga glada jag igen. Hur ska en bror på 2 år förstå sånt?
Ja, hujeda mig säger jag bara. Men det kanske inte är så konstigt att hon är så trött nu på dagarna när hon håller ett sånt tempo i humöret ;)
Hon kröp nyss omkring på golvet och fram till bilen hennes. Direkt hon nådde fram så gallskrek hon rakt ut eftersom hon inte kommer upppå den själv. Hon var helt hysterisk, bara sådär. Jag lyfte upp henne och skulle sätta henne på den, men när jag lyfte upp henne måste hon trott att jag tänkte ha henne i famnen för hon skrek ännu mer hysteriskt. Det tog ca1,5 sekund tills hon satt på bilen och ändå hade hela hon blivit dyngsur av tårar men sken då som en sol, helt lyrisk och överlycklig! Det var lugnt en liten stund då...
Sen var hon snabb med bilen fram till tv:n och skulle trycka på knapparna (vilket hon inte får) så jag sa till henne. O jävlar vad arg hon blev! Och tryckte såklart igen för att testa om jag ändrat mig ;)
Jag lyfte bort henne under vilda protester, alldeles högröd var hon, och ställde henne vid bokhyllan. Återigen var hon hyperglad på ett par sekunder och sken som en sol med tårblöta kinder. "Hehehe", lät hon och var så glad så...
Det är en sak för mig att tackla hennes humör men det är svårare för Devin, stackaren. Han kan vara så snäll och hämta leksaker till henne som hon blir skitförbannad över, i 2 sekunder, och sen sitt vanliga glada jag igen. Hur ska en bror på 2 år förstå sånt?
Ja, hujeda mig säger jag bara. Men det kanske inte är så konstigt att hon är så trött nu på dagarna när hon håller ett sånt tempo i humöret ;)
Kommentarer
Trackback
