Vissa tandläkare är djävulens påfund!
Vi har nu varit på koll hos en tandläkare som vi inte träffat tidigare, vet inte ens vem det är, men inte någon stjärna när det gäller barn iaf... Visst vill han göra sitt jobb och hade han haft lite känsla i fingertopaprna hade han säkert fått gjort det också, efter några minuter av bekantning.
Här var det annat. När tandläkaren kom ut i väntrummet hade han först och främst på sig såna där brillor a´la optiker, såg ut som en alien och hälsade inte på Devin som folk ens. När vi kom in i rummet var det bara att sätta sig i stolen med basta (som Devin var livrädd för) och det första t-l sa "öppnar du munnen då så jag får se på tänderna". Inte som talat till ett barn på 2 år, utan hellre till en skräckslagen vuxen.
Devin öppnade inte munnen som väntat och då säger t-l "Nu är du här och då måste du ju öppna munnen, annars var det ingen idé att komma" typ... Minns inte ordagrant, men snartlikt iaf.
QUE?? Hur fan ska en 2-åring förstå innebörden av det?
Sist han var dit hade han ont som fasen och är såklart rädd att det ska göra ont nu också...
Rätt som det var, utan förvarning hissade han bara bak stolen så Devin fick panik. Han skrek inte eller så, men blev alldeles skräckslagen i blicken och försökte åla sig ner. Själv visste jag itne alls vart jag skulle ta vägen!
Jag ville inte alls acceptera t-l:s beteende men om jag sa något så skulel jag ju visa Devin att hans rädsla var befogad. Fasen vad jobbigt det var!!
Hur som helst så kom han inte åt att titta så noga, fast han greppade käkarna på sonen och försökte öppna. Vi ska kolla om han kan bita och äta och inte har ont, i så fall blir det nog bra igen. Blir det svullet igen måste tänderna tas bort, men så långt ska det inte gå hoppas jag..
EN eloge iaf till snälla tandsköterskan som gjorde sitt för att försöka hålla Devin trygg. Hon är verkligen underbar och verkade inte heller imponerad över t-l:s beteende. Små barn är små barns och bör bemötas som det också.
Usch, hoppas vi slipper denne människa i framtiden!
