MammaMimi

Usch vad det är jobbigt att inte ha någon dator! Sitter hos broder nu och gråter floder av avundsjuka för att han har en dator... Är livet slut när ens bloggande havererar? Tar livet slut för att ingen klarar av att väcka vår dator til liv??? Jag tror det..

Kanske kan Malin dyka upp som gästbloggare, hon vet ändå allt om mitt liv ;)

Annars är allt bra. Alla friska. Vinga strålar som en sol. Devin pratar ihjäl oss ("Men mamma, jag heter ju Devin Babink, inte hjärta!"). Magnus har gått och blivit kontorssnubbe med egen tele och privatchaufför (det sistskrivna ligger bara som en önskning inom honom). Vädret är unerbart. Jag har fått en allergi a´la "Kan inte låta bli att dona hemma", Vårt nyfixade rum har blivit vardag. Nytt rum måste göras snart. Städhelg på dagis. Jour. Malin är äntligen där hon hör hemma. Osv...

Så på återseende om länge då :(

Hejsan kära vänner! det är nu Mimis bedårande vän Malin som sitter och diktar!
Nu är det som ni alla vet att Mimi har fullt upp i sitt liv, det ska saftas o syltas, renoveras, snytas barn o ligga i soffan o slöa medans mannen i huset far runt med huckle på huvudet o gör resten.

Nej då! datorn har havererat totalt och fått lämna hantis för service.

Så från oss alla till er alla en mimiblogg fri tid.

//Malle

PS. när jag ändå är här vill jag passa på o hälsa till Mimis man... snart ska det ske! DS.

Idag ringde en kär vän till mig. Trevligt i sig iofs, men ännu trevligare var hennes ärende! Hon undrade ifall M var utan jour i helgen så att jag kunde följa henne till Östersund och bara vara ledig en dag, titta i affärer mm. Snacka om att bli glad av ett sånt erbjudande!! Att någon annan kan se att man börjar bli lite sliten. Tyvärr så har M jour och även övning, men bara omtanken har gjort mig nöjd :)

För 2-3 månader sen bokade jag och en vän in att vi skulle ses varje tisdag kväll och gå ut på promenad mm. (Måndag och torsdag har M träning, sen jobbar vännen kväll de andra dagarna) Av alla dessa tisdagar som varit har vi kunnat setts 2 gånger, och då har hon fått komma hit hem till mig, så promenerandet har inte infunnit sig än. Vi har varit sjuka, dom har varit sjuka, M har jobbat kväll och haft jour ofta och då kan jag inte heller åka nånstans.

Just nu på slutet har det väl kanske varit extra mycket trötthet i kroppen, och i vanliga fall känner jag inte mig lika sliten och visst går det över snart igen.. Det blir bara såna perioder när barnen varit sjuka, sovit uselt och jag varit sjuk samtidigt som M varit borta mer än vanligt på övningar, möten mm. Äntligen har det lugnat sig nu, så snart kanske vår tid kommer också. Dels som jag kan göra nånting själv (sist var när jag åkte till stan ensam, utan barn, och handlade julklappar! Snacka om rogivande) och dels som jag och Magnus kan göra något själva, fast tillsammans. Skönt iaf att han har sitt att komma iväg på eftersom han lättare blir "mulen" om han inte har möjlighet till det. Kanske är så med karlar överlag?

Trött dotter måste omhändertas nu, på återseende!

Jag har spenderat kvällen med att se på kort från när jag och Magnus träffades. Mycket skoj hade vi och allt liksom bara hände, vare sig vi planerat i förväg eller inte.. Vi hade varit tillsammans i 6 dagar när vi tillsammans gick på banken för att ta ett gemensamt lån :) Ja, vad annat skulle vi göra när vi ville köpa en bil till sommaren som väntade? Väl på banken skulle vi skriva under en massa papper och jag fick en smärre chock när jag läste att han skrev "Magnus" på sina rader.. -"Magnus??", utbrast jag, utan att tänka mig för! Jag hade bara hört hans smeknamn innan.. Undrar vad bankgubben tänkte!?

Lite sådär var det med oss i början, spontant och hejdlöst.. Men å andra sidan, vad hade vi att förlora? Vi flyttade ihop efter 19 dagar och folk rynkade på ögonbrynen, men nu då? 5 år senare är vi gifta, har två barn och villa i skogen.. Man ska inte behöva vara så planerande, tråkig och försiktig jämt, det kan funka lika bra ändå :)

Underligast var ändå på vår första semester (vi tältade hej vilt...fast på hotell och i stugor), vi hade bara varit tillsammans i ett par månader och inte riktigt vant oss vid det hela. Pinsamt nog så råkade jag säga fel namn vid en inchecning och uppgav efternamnet som tillhör mitt ex! Satan vad jag skämdes, men jag var ju så van vid det namnet.. Hursom helst så ändrade jag mig snabbt och sa Magnus namn, men nej då, det gick så bra med "xxxxxx"... Så där bodde alltså jag och min kärlek i en stuga i mitt ex namn, kanske inget att testa på första daten??

Ja, lite så har det alltså varit, men nu är det andra bullar. Större saker som händer i våra liv än såna banala företeelser. I morgon t ex har vi sophämtning, kyrkis på onsdag och dessutom läker en packning i handfatet. Det kallar jag händelser värda att leva för!

Vi har just haft en dags besök av barnens farmor och farfar. Det är kul när vi får främmande hit också och inte själva behöver åka bort när vi vill träffa någon. Dessutom så är barnen lugnare hemma, även fast det ändå varit en hel del av "nej" och "jag inte" ;)
Ännu bättre är att dom stannade nästan hela dagen så Devin fått rå om dom ett tag, på så sätt blev det inte lika illa för honom när dom nyss for. Sen hinner vi göra lite andra saker än att bara fika och äta, så idag var vi till slalombacken en sväng och har varit ute och lekt på gåden..

Devin och farmor gjorde en jättefin snögubbe, som tillslut blev en brand-snögubbe med brandhjälm.

Vilken tur att farmor hade Devin till hjälp, annars hade det säkert inte blivit nån gubbe alls ;)

Efter uteleken så lekte farmor tappert med barnen inne i lekrummet. Så skönt med lite avlastning kring just leken, som jag tycker är lite långtråkigt ibland, ärlig som jag är..

Vet inte vem av dem som verkar mest koncentrerad...

***(Viskar och förklarar varför inte farfar och pappa är med på bilderna: Det var skidor, stavar och tihta trikåer på tv... :D )***

Nu när dom åkt hem så var det nästan kväll och redan dags för Devins myskrokar. Lyckan stor för honom! Vinga blev satt en bit ifrån för att hon inte ska se krokarna och lockas att äta. Ett av barnen är fortfarande oförstörd när det gäller godsaker och det är bra!


Godkväll på er!

Vilken morgon det var idag! Usch, lillan skrek och var ledsen i 2 timmar - oabvrutet. Hon som aldrig ens gnäller annars.. Storebror var det nästan mer synd om som satt i sin fåtölj och höll för öronen, samtidigt som han också behövde sin mamma. Jag själv var helt knäckt och svettig efter 2,5 timmars sömn, förkylning och total-förstörda barn!

Jag var helt enkelt inte tapprare än att jag kastade in barnen i bilden och körde 4,5 mil för att hämta hem pappan. Hade det handlat om ett par timmar så hade jag härdat ut, men inte en hel dag i det skicket, just för barnens skull.. En dotter som jag inte får släppa och en son som försöker vara så förstående att han nästan ber om ursökt för att han finns, det skär i hjärtat! När jag la ner Vinga en stund (hon skrek vilket som) för att ägna en liten stund åt Devin så blev han förstörd! Vem skulle då se efter Vinga? Han är så liten i ålder, men har sånt stort hjärta och en hjärna som inte är av denna värld...

Efter vi kommit hem från kidnappningen av pappa, gav vi oss ut för att köpa alvedon, bara jag och Devin. Underbart att kunna ge honom den uppmärksamhet han egentligen behöver. Väl på affären tittade han på bilarna, men accepterade på en gång att vi inte skulle köpa någon. Istället pekade han på en vit liten nalle med hjärta på magen och sa "Den Vingas"... Såklart fick han köpa den till lillasyster trots att han inte fått nåt själv. Inget som bekom honom, min lille hjälte! Fast i morgon tänkte jag att han ska få välja sig något fint, så att inte "den duktige" blir utan själv :)

Hoppas att Vinga blir bättre snart igen, så att vi kan hitta på nåt skoj med barnen!

Mina 3 hjärtan, vad vore jag utan er?

Nu är febern alltså tillbaka och vill inte alls ge med sig för lilla stackars flickan. Varför får hon det igen? Hon har hunnit vara frisk i 2 veckor och så sätter det igång igen. Inatt har hon haft 39-40 och varit väldigt orolig såklart..
När klockan var halv 3 orkade jag inte vara uppe med henne längre så jag väckte Magnus som fick ta över. Tydligen hade dom semnat i soffan eller nåt, för sovit hade dom. Själv sov jag alltså mellan ca halv 3 - 3 och 5 när Magnus räckte en vaken Vinga till mig, för att själv åka på jobbet.

Jag är alltså som levande död idag, orkar inte alls vara mamma eller någon människa över huvud taget. Dessutom är det ikväll som mim mamma skulle vara barnvakt så vi kunde åka ut och äta och vara helt själva (har inte gjort det sen innan Devins tid! Enda gången vi planerat in en dag tillsammans, bara vi, var den dagen Vinga såklart behagade att komma ;) ), men som det ser ut nu så blir vi hemma. Som vanligt. Vi vill inte lämna en yrande dotter, inte lämna mamma i den situationen och inte heller sitta och somna på någon restaurang. Blir hon bättre går det att tänka om, men varför hoppas?

Nu väntar vi på att klockan ska bli 10 så vi kan gå ut och köpa alvedon till lillan. Den vi har hemma lyser starkt med sin frånvaro, och det hjälper inte henne det minsta!

Ja, nu har mannen min fixat kameran också, vilken tur! Anledningen till att det är han som lagar istället för jag (förutom att han är duktigare såklart) är för att jag inte vågar prova, ifall det går sönder ännu mer. Sämrar han till saker så kan vi ju inte skylla på mig, smart va?

Så nu har jag hunnit ta lite fler bilder i eftermiddag/kväll...


Så här aktiva var mina grabbar medan jag gjorde middag.. Devin hade varit ute i 4 timmar och kopplade av med en "pizza-kaka". Magnus drömde om alla elektriska maskiner i Jula-reklamen..


Enda gången jag sätter på Devin haklapp är när det serveras ris. Jag fullkomligt avskyr ris som klibbar på golvet! Efter middagen var det full koncentration med lego-bygge... igen...


Grabbarnas kväll ägnades åt bus...

...medan lill-Vinga hade 39 graders feber och tog det lugnt...


Själv strutsade jag omkring som en dopad barbamamma och var överlycklig över att både dator och kamera funkar! Än så länge...

Hörs i m, nu väntar mannen i soffan :)

Bara för att vår dator blev fixad häromdagen så havererade den igår igen. Totala noll-ställningar av allt fick ändå liv i den, och vad händer då? Jo, digitalkameran la av idag! Bara sådär.. Så mitt planerade efit idag blir det inget av med.. Lägger in de få bilder jag hann ta iaf och även från igår kväll. Det roliga (för mig iaf) är att jag åter fått med Devin, om än bara från sidan :)

       
Devin, Vinga och pappa badar. Självklart ska "hattarna" vara på!

   
Vinga var piggelin kl 5.15. Devin var inte lika pigg när han slog upp ögonen och då var kockan ändå 6! :)

   
En liten stund senare låg Vinga och spanade in storebror som kommit igång med sin fina lego-lastbil.
Sen kretsade morgonen mest kring lego, som varje morgon nu för tiden...

   
Ja, här är tösen igen. Klart hon är glad om hon ligger platt på en soffa utan att ha något att leka med :D

Efter dessa få bilder, som knappt föreställer något, så lämnade kameran sitt jordeliv. Tyst minut för den och sen fortsatte vår vardag...

Lugn dag idag annars.. Har varit på affären, bogserat upp en 4-hjuling ur snön (kvinnligt slarv!), målat lite hörnskåp, dammsugit, diskat, hängt tvätt, skurat badrummet, målat lite mer, haft lunch-främmande  och självklart varit mamma med allt vad det innebär... (Jo, det är faktiskt lugn för mig. Man kan ju inte bara gå runt som ett fån eller sitta tills man möglar..) Resten av dagen blir nog lika lugn utan större projekt. Ska bara dona lite inför helgens poker och måla lite mer, resterande tid blir slapp... Skön dag med andra ord!

Idag tänkte jag försöka mig på att göra etif (ett foto i timmen), men vi vet nog alla hur det kommer gå...
Jag ska iaf ta bilder sporadiskt under dagen, det kan jag lova!
Första fotot togs i morse på Vinga, 5.15, när hon satt i soffan och inväntade dagens bravader... Jäkla jänta och vara piggelin tidigt!! ;)

Idag väntar dagis för Devin och massa fix för oss andra 2. Tänkte se om jag hinner måla hörnskåpet och även fixa klart vårt nostalgi-uterum för pokerspelande på lördag.. Känns som jag kanske planerat in lite för mycket eftersom dottern bara sover korta stunder på dagarna nu. Samtidigt kan jag inte bara sitta heller, för vem ska då ta hand om henne när jag inte orkar ta mig upp igen?

Vi får också se om vi ska hämta Magnus från jobbet... Han har tydligen varit så yr att han knappt kunde gå och jag vill ha hem honom, men ack vad tjuriga dom kan vara! Han har ingen bil heller, så isf åker vi och hämtar hem honom.
Jaja, vi får se vad som händer, nu ska iaf MammaMimi laga lego-lastbilen som kraschlandade i golvet!

...den frågan fick jag nyss av min käre make när vi pratade i telefonen. Nice och trevlig man jag har ;)

Tänk om han istället kunde sagt något i stil med "Nämen lilla gosiga tjejen, det är så synd om stackars sjuka dig att jag kommer hem och tar hand om dig snart. Jag kan ge dig massage, ta hand om barnen själv, göra stuvade makaroner och sätta igång Svensson åt dig..."

Tänk vad lycklig jag skulle bli!! Speciellt efter en dag med tvättmaskin-haveri (som säkert går att lösa, bara inte av mig), jättelängeledsen dotter, trött son, kontokortbrist och sjuka. Men nej då... "Har du stoppat ostkrokar i näsan?"...

Tack för den du! ;-)

Fick mess från Magnus nu som har fått med sig kortet (kontokortet) till jobbet... Det blir nog ingen restaurang-lunch ändå idag, men det får funka ändå. Vi kanske kan hitta på nåt rafflande här hemma istället och bjuda vännerna på!

Detta är nackdelen med att vi bara har ett kort.. makens kort funkar inte och det nya han beställde ville inte heller funka, så istället för att kolla upp det så har vi ett enda som aldrig är på rätt plats vid rätt tidpunkt = Att den som handlar ofta står utan pengar och måste åka tillbaka senare för att betala. Tur att dom på affären är vana vid det här laget :D

Jaja, det var en annan intressant del som jag hade att dela med mig av...

Min morgondate har just lämnat mig, ensam med mitt kallnande kaffe. För vad? Vad är viktigare än att dricka litrar av kaffe med en underbar svägerska? Skolan tydligen, men jag blundar för detta faktum och känner mig ändå som ett älskat morgonsällskap.

Senast kl 5.30 står kaffet klart här varje morgon. Färdigrunnet och med den rätta styrkan, redo att drickas. Det finns dock ett aber med det hela och det är att jag gärna vill att det ska ha svalnat lite innan jag intar det. Och när det väl svalnat så är det något barn som vill ha välling, kläder eller ny blöja. Kaffet har alltid hunnit bli kallt innan jag är redo att dricka och måste värmas upp med några droppar nytt. Sen kan det rulla på så ett tag, men lite av tryggheten finns i koppen, så har jag den så är jag hel...eller nåt...

Barnen leker med bilar och jag tänkte ta och joina leken. Efter frukosten kommer min vän och barnens lekkompisar hit för att umgås och äta våfflor på restaurang!! Ni hör ju! Om det händer så är det här det händer :)

Njäe, det blev inte riktigt så...

Vart tog alla våra lugna kvällar vägen, med 2 barn som somnade på 5 minuter??? Jag har letat efter dessa kvällar överallt men hittar bara en massa annat skräp, väl dolt under soffan och i hörnet bakom blomkrukorna.
Lill-tjejen, min dotter, Vinga låg som vanligt lugn i sin säng - tills hon började hosta!
- "Mina damer och herrar, får jag be om absolut tysssssssstnad".... Cirkusen igång...
Kräk på golvet, i sängen, på mig, på henne och även på elementet som säkert kommer dofta underbart av lite hetta.. Till följd fick jag en jätteledsen dotter som höll på att skrika lungorna ur sig.
Storebror, den hjältemodige, som jag trodde sov blev helt förkrossad av anledningen "Vinga jessen!" Han kan såklart inte somna så länge hon är ledsen och Vinga lugnar inte ner sig om jag är i storebrors rum istället för hennes...

Då finns det en underbar lösning som kallas "Bilar-filmen". Tack Disney!! Vad vore en stökig kväll utan mys framför tv:n? Så fort syster somnat så slappnade broder av och slumrade in även han...

Så nu är det jag kvar.. Ska försöka lägga mig liiite i tid ikväll så mina ögon slutar att förkylnings-forsa, men först vill jag vänta in maken som är i Sollefteå och höra hur det gått.

Sweet dreams!

Jag har blivit jättenojig över Vingas hosta. Inte så att jag är orolig för henne eller så och dessutom så hostar hon bara ett par gånger per dygn, men grejen är att när hon väl hostar så gör hon det tills hon kräks! Inte heller när det gäller kräket är jag orolig såklart, men usch vad det är jobbigt att ta reda på och speciellt i sängen..
Hon har varit friskförklarad länge länge nu, men när man som minst anar det så dyker host-attacken upp.

Igår kväll hade jag som vanligt lagt henne och hon sov sött i sängen i ca 1 timme, eller för att vara exakt så sov hon fint tills Magnus hade lämnat hemmet och åkt på träning. Hon började hosta lite, hostade mera och hostade mest.
Jag lämnade mina göromål för en orolig promenad till hennes säng. Skulle hon klara upp det? Kunde hostan gå att stoppa innan maten gjorde entré utanför hennes kropp? Tankarna kan bli rätt många ibland...

Jag nådde hennes säng precis när jag hörde de berömda hulkningarna.. Hujedamig! Då fortsatte mina tankar.. Skulle jag hinna ta upp henne efter den första kaskaden i sängen, såpass att eventuella rester skulle kunna landa på golvet? Skulle jag våga? Eller var hon klar till och med? Upp med dottern som tittade förvånat på mig, la några väl valda på mig och över golvet och sen somnade om sött i min famn igen.. ;)

Ville bara skrika rakt ut "MAGNUS KOM HEM!!" Jag hade spya över halva mig, hela golvet hennes kudde och lakan, hennes pyjamas och hår och tjejen sov i min famn! Såklart ville jag inte väcka henne med risk för att hon inte ville somna om...
Det är vid såna tillfällen som alla extra armar och andra finurliga kroppsdelar kommer fram. På något vis lyckades jag få av mig byxor och strumpor, byta kudde i hennes säng, lägga en handduk över lakanet som inte gick att byta med en hand, ta våtservetter och torka av henne det värsta, trampa i kräkset på golvet med min bara fot, linda in kräk-foten i en handduk och få henne till sängen igen, sovande! Snacka om fräsch morsa!

Såklart skurade jag golvet efterår och duschade av mig, det kasnke måste poängteras för att någon över huvud taget ska våga möta mig på affären igen :)

Så nu har jag lite host-fobi, det tål att erkännas. Och visst är det med all rätt?

Snart dagis, sen myspys med dotter och saknad av förlorad son. Längtan efter make och avundsjuka över alla rika.

Ny tanke som slagit mig, eller tanke och tanke, det är mer av en dröm på lång sikt. Om ca 7-8 år vill jag adoptera en flicka från Kina. Föreslog detta för maken för ca en vecka sen, precis när han skulle lägga sig. Resultater blev att han tittade på mig som om jag var dum i huvudet, sen sa han "jaja, godnatt" och gick och la sig. Tror inte att det var rätt tidpunkt och rätt framlagt för att han skulle förstå min fina idé.

Det kanske är dags att sätta igång att uppfostra oss själva, våra två barn och storstäda huset så att vi är redo för myndigheternas granskningar om några år...

God morgon på er alla förnuftiga människor!

Ofta går veckorna förbi oss utan att vi haft minsta lilla planering på lut, ganska skönt faktiskt, men ack så rastlös jag blir. Jag ser mest ett helt hav av tid framför mig som kan tillägnas roliga och nödvändiga handlingar.
Nu i veckan blir det lite happenings iaf, för att vara i vår familj och på vår by alltså :)

Magnus är och spelar badmington nu, liksom varje måndag och torsdag. I morgon kväll ska han åka på polishögskole-info i Solleftetå, det kan vara super så vi slipper leta info på nätet så mycket. Dessutom ska Devin på utflykt med dagis i m och det tycker han nog blir spännande! Jag och Vinga tänker antingen vara förkyld eller kanske träffa min kära vän, om hon nu har tid med oss vill säga.
På fredag kväll tänkte vi lämna barnen här hemma i vård av deras mormor för att för första gången göra nåt själv!! Nu blir det ingen långtripp alls, men vi ska iaf utanför byn och äta en bit mat, om det så bara blir på macken i Hammarstrand. Känner jag oss rätt så kommer det bli nåt sånt i slutändan :)
På lördag kommer barnens farmor och farfar hit och hälsar på över dagen och på kvällen tänkte Magnus bjuda hem några gubbar på poker med jästa drycker... Söndag tror jag att Magnus har brandövning och ska sen jobba på kvällen, så det blir en stilla dag för oss andra. Så, det blir vår vecka det! Eller grabbarnas, det är runt dom det kretsar nu.. Hur som helst så är det skönt att ha lite av ett shema iaf, inte bara flyta med som nåt skräp som kastats i ån.

För mig väntar nu en halvljummen öl, baguetter med ost, choklad och 3 paket Ipren, sen är det dags att invänta nattpasset med bökig dotter. Det roliga är att Magnus inte alls vaknar på natten när hon vaknar, men ändå är fullt kapabel att göra 3 ryck i mitt täcke varje gång hon låter... Fast som man älltid säger: "Även konstiga människor är människor". Sovande eller vaken, min kärlek är han iaf!

Vilken underbar morgon det har varit här! Fast att jag inte sovit mycket inatt och trots att jag är förkyld så är hela morgonen bara toppen! Båda barnen har varit på topphumör och det är vanligt för lillasyster men inte lika vanligt för storebror som ofta är morgontrött. Dessutom har båda varit på myshumör stundvis och det händer inte alls ofta. Mellan deras myshumör har jag hunnit diska, fixa tvätten, fixa i 3 garderober och dammsugit. Vinga har ätit en stor portion frukost och även Devin!! Han som helst inte äter alls har vräkt i sig välling, flingor och mjölk, macka och 2 bananer! Nu leker båda så nöjda här på golvet och vi ska snart pådagis, kan morgonen bli bättre??

Jag lät verkligen inge vidare i gårdagens inlägg... Nu med ännu mera perspektiv på saken så står jag ändå kvar där jag stod igår, men vill inte låta så gnatig bara för det ;)

M stod också självklart på samma sida när jag förklarat hur jag tänkte och menade (= kvinnliga meningar som män låtsas förstå för lugnets skull) Hur som helst så måste jag bara förtydliga att han absolut får göra saker själv och med vänner, och även gör det många gånger fler än jag någonsin varit i närheten till, men så har nog han större behov av det också. Det var bara denna enda helg som sedan länge var planerad som jag inte ville tillbringa själv i slutändan. Plättlätt.

Jag undrar hur många som tycker synd om stackars maken nu, efter att ha läst om hans fru som håller honom i järngrepp? För är det inte lite så, att en man måste få ha sina aktiviteter och avkopplingar, gärna 4 dagar i veckan för att orka med sina barn och sin sambo/fru? Det är mannen som är snäll om han ställer upp trots att han bara sovit 7 timmar istället för 8 natten innan... Kvinnan som helst av allt torkar snor dagarna i ändå ska mest vara tacksam för att mannen någon gång vill vara hemma och "hjälpa till"?? Ändå har mannen till en rätt så stor del bidragit till att barnen faktiskt finns, eller?
Nu menar jag "i det stora hela", det är inte alls så här hemma, så det får ingen tro. Vi lever i det moderna samhället där den som står närmast till hands gör det som ska göras, men varför är det inte så överlag?

Morgonfunderingar efter en sömnlös natt. Har legat vaken och tänkt på hur det jag skrev igår framställer oss, men ändå låter jag det stå sagt. Tyck vad ni vill om mig för hur jag kände, det kan jag ändå inte göra något åt. Jag, maken och barnen är iaf glada och det är huvudsaken :)

Skickar en kram till Linnéa, som har fått världens finaste lille son. Ett av de vackraste barnen vår värld har skådat!

Inte för att vi har haft det så himla vilt i helgen, men det känns verkligen som lugnet här hemma. Det kan ha att göra med att vi lämnade alla trafikljus och orangea gatljus bakom oss när vi åkte hem mot obygden. Tänk bara vilken grej det vore ifall vi fick upp lampor längs stigarna som var färgade! Fast det är nästan nog mycket sensation att vi faktiskt har några alls...

Vi har varit i stora Östersund i helgen och jäklar vad det händer grejer där! Förklarade för Magnus idag att det känns som att stan utvecklas i sån raketfart att den växer ifrån oss... På stortorget iaf var det någon byggnad som vi inte sett tidigare och flaggor längs vägarna var utbytta!! Skrämmande vad mycket som förändras! ;)

Meningen med att vi åkte in till stan var att vi skulle ha ett så kallat "hälsa-på-race". När vå åker in annars (de få helger som inte Magnus har jour eller barnen är sjuka) har vi alltid en massa ärenden. Handla mat, kläder, färg äta mat, låta barnen sova och vips så har det gått en dag och vi är redan på väg hem... Lite så funkar det för oss.
Nu hade vi inte ett enda ärende inbokat så just därför planerade vi in att hälsa på så många vi bara kunde hinna med, och umgås med familjen på rolig nivå, istället för "tråk-sitta-hemma-och-dega-och-resa-sig-för-att-måla-lite- vardagsrum-nivå"... Allt var planerat sen ett par veckor tillbaka och var väldigt efterlängtat!

Fredagen gick iofs bort eftersom Magnus hade möte, men ok 2 dagar kvar. (Snart kommer gnäll-tanten fram, så känsliga läsare varnas.) Lördag kom och vi for till stan. Inplanerat hade också blivit att Magnus skulle iväg och tävla på dagen så jag och Vinga skulle åka själva till min nya son (han är inte min biologiska, men jag låtsas det)... Ja, det kunde vara mysigt att träffas själva också, även fast det är roligare om vi gör nåt kul tillsammans ibland..
Efter tävlingen och bebis-snusningen gjorde vi ett besök med barnen till Magnus farbror, faster och kusin, jättetrevligt! Efter det kom ett förslag om manligt krogbesök upp och även heldags tävling på söndagen, och det är här gnäll-kärringen kommer in i bilden...

Förklarar och förtydligar: Hade M sagt i veckan att han ville åka och tävla en helg och gå ut på krogen så visst, självklart! Då har jag och barnen kunnat planera för det och hittat på något här hemma med någon vän, eftersom det ofta är jobbigare att vara på bortaplan själv med barnen som varken äter eller sover som folk då...
Min tanke var inte att vi planerat för en familjehelg med trevliga händelser och besök hos gemensamma vänner för att sen sitta själv i en lägenhet när barnen lagt sig för natten och dagen efter hälsa på vänner själv. Gnällig, jovisst!

Jag kom med ett förslag att han gärna kunde gå ut på kvällen och sen tävla idag, bara jag och barnen kunde ta bilen och åka hem för att hitta på enklare saker när vi är själva. Det ville såklart inte M... Hur som helst så hann vi med 3 till besök idag och det har varit riktigt trevligt! Såklart vill jag att M hittar på saker själv också, bara jag får välja vad jag gör under tiden, inte att jag blir fast nånstans där jag råkar befinna mig...

Äh, nu är vi hemma i lugnet igen. Barnen har ätit bättre än på 2 dagar borta och kommer sova bättre också. Till helgen ska jag se till at M gör nåt skoj och sen ska jag försöka se om jag får till nån dag eller helg framöver också. Viktigast av allt blir nog att vi 2 tillsammans snart gör något, annars möglar vi sönder..

N u ska dotter läggas och son varvas ner, sen blir det sen middag och massor av ljus för oss återstående.
Godnatt och sov gott!!

Alltså Vinga... Hon är ju bara så himla glad hela tiden! Då menar jag verkligen hela tiden föutom ca 1 minut innan hon somnar eller får mat, och förutom när hon suttit i samma position i ca 1 timme. Men vilken tjej, helt otrolig!

Det spelar ingen roll hur många kort man tar på henne så har hon alltid samma helface-smile. Eller ja, på något enstaka kan hon se lurig ut istället :) Och det är hon verkligen. Hon börjar gå hårt åt storebror nu, stackars lilla killen... Idag gömde han sig tryckt bakom en fåtölj eftersom hon gjorde allt hon kunde för att köra över honom med gåstolen. Det är alltså nu det börjar, livet som 2-barnsförälder på riktigt ;)

Finns det nåt samband mellan dessa bilder kanske? :D


Detta är bara ett litet urval av bilder, månad för månad, ändå ser hon ungefär lika ut på 8 av 10 bilder :)

Det sista av dem är från idag, även följande bild från när hon står och leker med Devins kassaapparat. Stolt tjej som kan stå själv! :)


Synd att Devin riktigt avskyr att vara med på bild nu för tiden :( Han gömmer sig så fort han ser en kamera...

Nu väntas maken komma hem från möte snart (jäkla dag och tid att ha möte på!!) och då blir det massage och gott att äta, kanske nån bra film eller poker. Våga älska fredagar!!

Datorn lever igen! Som det verkar än så länge i alla fall, men hujeda mig vilken spurt och fart det är på maskinen nu :)

Lägger in bilderna nu istället för igår.. Börjar med det gräsligt gula som var innan, tomt och dant eftersom det liksom inte var nån vits att göra nåt av det hela...


  
Ja, jag vet.... Ändå överlevde vi så här i ca 3 år!!

Nu ser det ut så här, på ett ungefär, men är alltså inte 100 klart än...

Mörkbrunt och guld blev det tillslut. Bra basfärger som man kan byta "hobbyfärg" till... Möblerna är dock inte utbytta än, men vi väntar tappert på alla extrapengar som inte vill komma oförtjänt...

Tavellisterna har Magnus gjort, även de små hyllorna till ljuslyktorna.. Stråna på väggen målade jag för hand (vilket jag svor över otaliga gånger eftersom det är strukturtapet och jag bara hade barnpenslar!!) och håller även på med liknande målning på en annan vägg. Det binder ihop det bruna och guldet bra tycker jag..
Tavlorna, sammanlagt 15 stycken, kostade tillsammans ca 70 kronor. Några inköpta små tygbitar som häftas fast på diverse saker blir snabbt till finfina skapelser! :)

Några av tavlorna... Allt ifrån gamla tavlor, till böcker och okompletta barnpussel blev basen för tavlorna :)

Här är det inte klart än på långa vägar, men jag måste ändå lägga in bild på mitt bord som var fint förr, fast fel färg, och numer ser ut som hämtat från någon parfymstinkande kristallkrone-dam :D Jaja, det går alltid att måla igen... Bokhyllan fick bli samma färg som väggarna så den inte syns allt för väl.

Ja, summa summarum så har denna lilla förvandling, inklusive all färg, penslar, tyger, ljus mm kostat nästan 2500 kr. Inte illa va? Har man inga pengar så flödar fantasin istället :)

Matrummet är snart klart också hoppas jag och då kommer det före- och efterbilder därifrån med...