MammaMimi

      Så var jag äntligen redo att lägga upp bilder på mitt nya vardagsrum, men datorn vill såklart inte ta emot några från kameran.. Vad hade jag väntat mig?? Bara för att koppla upp på nätet har tagit några timmar och innan jag har hunnit publicera detta inlägg så är jag säkert redan utloggad sen länge... Sicket skit!

Jag är iaf jättenöjd med rummet nu och även Magnus (som inte alls förstått mina idéer) älskar det! Men vad nu?? Bilderna tas emot, så nu kanske jag kan lägga in nån!

(Spelar lite pausmusik under tiden, medan bilderna laddas in.. Dagens paus handlar om vad som hänt här sen sist:)
* Vardagsrummet är nästan klart.
* Båda barnen är friska, näst intill jättefriska!
* Jag ska få en bebis i helgen!! Eller iaf titta på en, men det är nästan samma sak kanske... *längtar*
* Vinga har fortfarande inte fattat att det finns något som kallas "att åla sig", däremot står hon och håller i sig i bordet och hoppar och försöker gå... Skum liten krabat ;)
* Devin har inte alls förstått att vissa saker inte är förhandlingsbara.. Ikväll ville han ha krokar (ostkrokar) men jag sa ifrån. "Mamma, ja äskar krokar och dig", sa han då :) Jag förklarade att vi inte skulle äta det ändå, men fick såklart svar på även det.. "Mamma, sen äta krokar, först KÖPA krokar affärn!" Nej, sa jag, vi ska inte köpa eller äta krokar... "Jo men visst, TACK!", fick jag till svar...
Hmmm, jag vet inte riktigt vart han kommer ifrån, emn han kan inte vara min son, eller?? ;)

Ja, bilder då.. Lägger in förebilder också, fast väldigt utplockat och utan gardiner och så... (Visar bara hur själva vardagsrums-delen ser ut, eftersom matsalsdelen inte är klar än...)

Eller så säger vi så här, att efter att jag suttit och försökt i över en timme så ger jag upp!!!! Jag kan lova er att denna dator antingen kommer kastas ut genom fönstret eller så händer det nåt annat drastiskt med den ikväll... Eftersom jag ändå inte har nåt för mig tills Magnus kommer hem så ska jag grilla lite korv över en dator-brasa!

Fasen vad less man kan bli på "teknikens under".. Vaddå under??

Jaja, provar igen i morgon, tapper som jag är...

Ja, här är det haveri med datorn, så jag är lite osynlig nu för tiden. Ska försöka fixa så snart vi kan!

Igår fick iaf min vän en liten bebis!! Liten och jättesöt var han, blev så glad när jag fick se bild på honom :)
Så nu ligger de inne på BB och har mysiga första dagar, hoppas jag!

Det finns 2 saker som jag minns som mest av tiden inne på sjukhuset, fast då prematuren istället för BB...
* När vi fått Devin och bodde uppe på prematuren så var vi inne på hans rum tidigt tidigt varje morgon. Alltid kollade vi igenom hans journal med vikt, pulsdippar mm.. Han vägde ju 2 kilo när han föddes men gick ner en bra bit under de första dagarna. Så en morgon kl 5 när jag gick in för att kolla till honom så stod det en flagga och en söt liten nalle brevid hans säng och alla apparaterna. Det var personalen som firade att han äntligen nått 2-kilosgränsen igen och det var så fint gjort av dem! *rörd*

* Efter att vi fått VInga och vi återigen var på prematuren så var jag mestadels ensam där, eftersom Magnus hade Devin att ta hand om. Jag hade lämnat Vinga i hennes sal en dag när jag åt lunch, men när jag kom tillbaka var sängen tom. Jag hittade igen henne i famnen på en sköterska som satt och sjöng för henne och jag frågade om hon varit ledsen.. "Nej då, inte alls, men jag hade lite tid över för mys"... Det finns sån värme och omtanke på den avdelningen som jag inte alls varit i närheten av på våningen under. Vi har nog haft lite tur i oturen att hamna där uppe :)

Ett stort grattis till lill-Dennis som nu är över en dag gammal!! :D

Och som sagt, jag vet inte när datorn är kapabel att leka igen, så på återseende en annan gång!

Inte för att jag någonsin kommer kunna jämföra mig med min vän "a´ la möbleringskonsult", men nu ska det fixas här hemma också! Jaja, inte så mycket och käckt som det kanske låter, men mycket för oss iaf..

Vi har några stora problem hos oss..
* Det finns inga väggar att ställa möbler mot. Inte heller finns det ytor nog att ha saker mitt i rummen. Fönster och svävande dumma ytor, det är vad mitt hus består av.
* Vi har inte pengar att köpa nya möbler för. T ex så vill vi ha bokhyllor i vardagsrummet, men det kan vi som sagt inte köpa nu.
* Möblerna vi har är i mångt och mycket gamla och visserligen jättefina, men passar illa där de står..

Så nu tar jag och målar bokhyllan som står i barnens rum brun, och ställer i vardagsrummet.
Skänken i hallen flyttas till barnens rum och får agera bokskåp / dockhusförvaring.
Hängförvaringarna i barnens rum flyttas också till hallen för att gömma mössor och vantar.
Bordet i barnens sovrum tas in i vardagsrummet efter en viss makeover.
... och allt detta hänger på om kökssoffan passar i hallen, det har jag inte kollat än. Gör den inte det så funkar ingen av mina idéer. Ett annat dilemma är pianot som jag nog får hugga i småbitar för att få ut.

Det hela började så fint med att jag rensade bort en massa leksaker från barnens rum, så lätt kan det vara attkomma igång. Fast det vet min vän som gör detta flera gånger om dagen ;)

Tänk vilken skillnad det kan bli på ett barn bara man släpper lite på tyglarna..
Jag har läst en hel del i böcker om just 2-åringar nu och jag och Magnus har pratat igenom hur vi ska förhålla oss till en massa saker när det gäller vår 2-åring.

*Det viktigaste för oss är att vi 2 är överrens och kör på samma bana.
* Det näst viktigaste är att välja våra strider och inte bråka om allt.

Ta bara maten t ex.. Sonen har aldrig varit någon storätare och har alltid varit bökig vid bordet. Men hur kul har han egentligen när vi sitter och äter och vi säger åt honom att "sitta fint" "äta riktigt" "inte doppa" mm?? Det blir bara negativ stämning av alla måltider..

Läste några exempel:
"Om du nekar din tvååring att doppa mackan i gröten kommer det med all säkerhet leda till att han varken äter mackan eller gröten. Står du inte ut med kladdet så titta bort." (- Ja, det stämmer ju.. Och varför är det så illa att doppa?? Säger vem?

" Låt barnet äta hur mycket eller lite det vill av det han själv vill ha från bordet. Så småningom vaknar intresset för att prova nya saker, men inte tack vare föräldrarnas tjat." (Stämmer...)

" Om du försöker på barnet att sitta kvar vid bordet under hela familjemåltiden leder detta med all säkerhet till bråk. Vill du att barnet ska känna sig som en del av familjen ska du låta det sitta tillsammans med er, äta vad det orkar och sen låta gå för att leka."

" Låt barnet känna att det är en aktiv handling att äta och att han äter för att han vill ha mat, inte att han accepterar på grund av att du vill att han ska äta."

Ja, det var lite utdrag av det som står i olika böcker, bla "Barn de första 5 åren. En bibel skriven av Penelope Leach.

Summan av detta har blivit att Devin suttit kvar länge vid bordet av egen vilja när vi ätit. Han har visserligen stått på knä, varvat med att sitta. Ätit med fingrarna leka mycket som med gaffel och sked. Han har inte behövt smaka det han inte velat ha av och han har slickat av smöret av mackan innan han ätit den. Men han har varit glad, nöjd och har framförallt ätit!

Så mindre tjat och gnat om hur det "ska" vara, det funkar iaf för oss. Och detta var bara exempel över måltiderna, men även resten har funkat bra bara vi släppt lite.
Nu är det inte så att han gör som han vill, absolut inte, men vi är mer lyhörda för varandra. Sen kan vi tacka gudarna för att han är trevlig och artig av naturen, och alltid är som en dröm borta :)

Härmed är jag slut som artist. För visst är det okej att bara ge upp när det blir jobbigt och tufft?

Lill-gumman är fortfarande jätte-febrik och sjuk och sover knappt alls. På dagarna tar hon en halvtimme att söva och vaknar efter en kvart av att hon hostar. Hon sover illa illa på dagarna och ändå är det inget för vad hon gör på natten :(
Självklart blir det såhär när M jobbar natt, men det går inte göra nåt åt tyvärr....

Inatt låg hon och bara halvslumrade/snorade/hostade/febrade ända tills efter 3 och hade fortfarande inte somnat till riktigt. Tillslut satt hon och jag i soffan och tittade på poker och grinade ikapp, jag var också helt slut! Natten innan var inte heller av denna värld, så det tar på krafterna efter ett tag. Stackars Devin vaknade också såklart och var ledsen för att Vinga var ledsen och cirkusen rullade på.
Jag ville så gärna ringa till Magnus och be honom komma hem, men vad fasen, nog måste man väl klara av att ta hand om två barn själv! Tänk om jag vore enssamstående då.. Det är bara att bita ihop och se framåt.
Som tur var så kom han hem tidigare från jobbet ändå (vet inte varför, men 3 av dom åkte hem vid 5 tror jag) och tog barnen så jag kunde sova till 9. Fast jag kände mig så konstig när jag vaknade, nästan som om jag var full, ända tills jag insåg att det nog var trötthet..

Inget humör att skriva finns egentligen, men jag måste ändå meddela att vi lever. När barnen sovit klart ska vi gå ut en sväng så Devin får lite frisk luft. Hoppas bara att Vinga kan vara nöjd med att ligga i vagnen...

Återkommer när jag är piggare och gladare..

Nu är Devin nästan bra i hostan och feber har han inte alls, däremot är det lillasyster som åkt på allt elände nu :(
Host, harkel, rossel och feber.. Det är jobbigare ju mindre dom är och ändå kan man känna sig som världens ynkligaste människa själv när man är lite sjuk, och då är jag ändå i rätt vuxen ålder.

En vän påminde mig idag om att vi snart är 30 och det stämmer ju, även fast jag känner mig som en liten 14-åring ibland.. Men visst känns det ändå tryggt och ok att fylla 30 när jag kommit dit jag ville i livet redan (syftar dock inte på just min lilla by)...

Ikväll är vi bjudna på middag, fast här hemma. Mamma ska fixa klart allt hos henne och ta hit. Sen har hon tydligen med papptallrikar och rubbet, så att vi bara ska behöva sätta oss vid bordet och äta, utan att lyfta ett finger före eller efter. Snacka om underbart! Ännu bättre att ta det här hemma så vi slipper dra ut barnen med idag :)

Ja, annars är det väl inte så mycket som jag har på hjärtat idag, mer än att jag funderar på att lägga om stil på min skrift. Inte för att jag vill egentligen, men mycket skulle underlätta...

Även fast jag är hemma hela dagarna så har jag också helg när det är fredag. Helgen är nästan fullspäckad av aktiviteter, bland annat: Äta ostkrokar, se på Robert Gustavsson-DVD, se på Svensson Svensson, dricka lätt-/folköl,  besök av Malin, sova, åka på affären och handla tråkiga saker, åka sista minuten på macken och köpa roligare saker, gå på skolan och kika på gippot, svara telefonen, bli bjuden på middag av mamma och P-O här hemma, duscha.
(Borde inte skrivit "bland annat" eftersom detta är allt som händer för oss i helgen)
Någon som har lust med mer rafflande äventyr??


Den här bilden tänker jag använda som inspiration när jag målar på väggarna i vardagsrummet...
På den bruna väggen målar jag i metellic-färgen och på metallic-väggen målar jag med den bruna färgen. Självaste stråna alltså, de andra små detaljerna blir nog kanske (väldigt kanske) i turkos...

Jag satt och tittade runt lite på nätet och hittade en enkät. Frågan var ifall det fanns någon mat som man inte smakat, men ändå vet att det är äckligt... Snacka om att jag är som klippt och skuren för den frågan! Hade detta ämne funnits på skolan skulle jag gå ut med toppbetyg!
De flesta hade iaf svarat ostron och grisfötter, och jag håller med om att det inte är det godaste som finns och nej, jag har inte smakat det. Varför liksom?? För att jag kanske skulle tycka om det, men ifall jag kräks då? Det är inte så kul.. Dessutom finns det så mycket jag gillar och lider inte alls av att jag inte smakat något av dessa alternativ..

När jag tänker efter finns det fler saker jag aldrig smakat, t ex konstiga grönsaker (=Broccoli, bönor, linser, blomkål, allt annat med ordet kål), avokado äter jag i guaccamole men skulle aldrig någonsin smaka som den är, huga!

Ska vi titta på andra kategorier så har jag aldrig smakat oxjärpar, det ser så vidrigt ut att jag inte ens vill komma med en jämförelse. Kryddkorvar, förutom chorizo, kan ju nån försöka tvinga i mig (chorizo råkade jag smaka och råkade gilla också), likaså kan någon försöka få mig att smaka hummer, potatis på burk, gravad lax, mörkt bröd, cappuchino, nya mjukostar, köpt micro-paj, vaniljvisp, soppa mm...

Alla nya påfund och alla rätter som borde dött ut för länge sen, det känns inte som min grej. Visst, skulle jag bli bjuden på något av detta borta så skulle jag säkert smaka och säkert också gilla (kanske), men hemma ser jag ingen anledning till att pröva på skrämmande saker...
Förut när jag blivit bjuden på mat har jag t ex fattat att chorizo, guaccamole, sillsallad, surströmming, klyftpotatis, McDonalds-mat mm är gott, så helt omöjlig är jag inte. Bara hemma...

Så det är alltså jag av alla på denna jord som inte går på fullkorns-hysterin, omega 3-hysterin och all ny vego-vannabe-mat. Sen att mina barn får ta del av det, det är en annan femma. Jag kan inte förvägra dom att rida på den nya modevågen...

I natt var det som det var för 2 år sedan nästan, när Devin var en liten bebis och låg och sov bredvid mig. Då önskade vi inget hellre än att han skulle lära sig att sova i egen säng i eget  rum. Bara för att han började med det rätt tidigt så började vi självklart att sakna honom i sängen...
Ja, då fanns det inte så mycket annat att göra än att skaffa ett nytt barn till sängen. Vinga kom och låg mellan oss, och återigen önskade vi inget hellre än att hon skulle kunna sova i egen säng. När hon började göra det så saknade vi givetvis henne hos oss också!
Vi har insett att vi inte kan skaffa nya barn varje gång vi vill ha lite barnmys om nätterna och det är då dessa stunder blir som klippta och skurna för oss! De sjuka stunderna alltså...

Igår kväll låg Devin och yrade i sitt rum men hög feber och jobbig hosta. Stackars lill-killen gav sin mor en chans som inte gick att ignorera. Fram med madrass i hans rum och en natt av trängsel, för varmt barn, sånger, sömnprat och GOS! Tänk att det var så härligt att få ligga och sova bredvid honom igen, det var evigheter sen sist..

Vi får se om Vinga blir sjuk också så ska jag ta första tjing på henne också! Fast pappan måste iofs också få sin del av barnen tyvärr...

Ja, nu väntar en dag av att vara inne, förhoppningsvis vara vänner, få besök av mormor och "Piiiio", äta glass och duscha. I kväll blir det annat! Det är fredag och alltså helg, äntligen! Det firas nog med att somna tidigt som det känns nu... Eller så blir det make/maka-mys med god mat mitt i natten (in my dreams) eller lite Svennson. Spännande att se vad som händer! ;)

Hör och häpna, vår by är öppen på söndag! Tänk er bara att det går att komma och åka som man vill, även fast det är guds dag, vilodagen. Det känns som ett lyckorus som sprids i hela kroppen när jag tänker på allt vi kan hitta på på söndag.
Ett besök till den berömda skolan för att titta på en oerhört intressant företags-skyltning, nästan i samma klass som julskyltning.
Ja, jag har en hel hög med ironi i kroppen när jag tänker på denna stora happening, men faktiskt är det 2 saker som kommer intressera mig, nej 3 saker förresten... Det första är tavlor tecknade av en morfar på byn (dock varken min eller mina barns), det andra är Malins reaktion när hon ser vad hon lämnat för att istället flytta till Sundsvall (det är väl en håla värre än allt...) och det sista är att se min make som regionens tuffaste brandman ;)
Tänk bara vad vackert det skulle vara ifall brandkåren kunde göra en kalender som vi alla kunde ha hemma på sovrumsväggen, vilken dröm! :D
....."Kanske Magnus kunde posera med en livboj a´la David Hasselhoff i Baywatch, och någon av de andra kanske vill posera i form av en ormtjusare fast med slangen?"...... (Taget direkt ur Malins drömmar, någon av de senaste nätterna)


Det konstiga är att vi såg annonsen om detta i lokaltidningen, men inte har hört ett jota om det här på byn. Jag har inte ens sett en lapp på ICA eller anslagstavlan. (Kan iofs bero på att jag aldrig tittat åt det hållet, men ändå.)

Det är så konstigt med en sån här by. Egentligen känner man inte en kotte, men alla har stenkoll på mig och min familj. Ja, även på alla andras familjer, utan att ha gjort annat än att lyssna på rykten som förs vidare genom mun-mot-mun-metoden. Alla vet säkert redan nu vad jag ska se på tv ikväll, trots att jag inte vet det själv. Hur länge jag ammat mina barn är det ingen som funderar över, det står nog uppskrivet i varenda agenda på byn. Frågan är bara vad deras svar är, gentemot mitt rätta? Om det nu är mitt svar som är rätt, det vet man aldrig...

Fast visst är det lite modigt och charmigt att bo så här också!

***En stor eloge till mig själv, som vågat ta detta stora steg mot ett liv välfyllt med skvaller och stora happenings!***

Usch, vad jag känner mig hemsk ibland! Såna här dagar när Devin är sjuk och hängig kan jag känna mig både för hård och för slapp och inget av det är rätt. Det har varit gnäll och gnål nästan hela dagen, mina öron blöder snart och mitt humör ger vika.
Samtidigt som jag förstår att grabben är trött och slut, så vill jag försöka dölja att jag är trött och slut, men det är inte det lättaste jämt... Idag blev det en dispyt mellan oss, och hur jag än gjorde så blev det fel både för honom och för mig.

Han var hungrig och ville ha lunch. Eftersom han var tussig så fick han själv välja vad han ville äta och svaret blev "paj". Visst, självklart skulle han få paj, ett säkert kort om han inte är så sugen på att äta. Jag gjorde en skinka/broccolipaj som han vägrade att ens röra med gaffeln.
Okej, han är sjuk så jag lirkade lite fint först ,men med resultatet att han blev jättearg för att pajen inte var glass (que??) och hivade iväg tallriken över bordet. DÅ kom monstermamma fram, arg som få. In med grabben på rummet  samtidigt som jag sa till att han kunde komma ut när han var snäll och tänkte äta pajen.
"Tack gärna, mamma", svarade han så fint och stängde själv dörren om sig... (vaddå spä på mitt dåliga samvete?)
Det tog lång lång tid och han kom inte ut, så jag gick dit till slut. Då låg han och var lite ledsen på golvet, febrig och jäklig och jag kände mig usel... Då ville han såklart ha glass igen, men jag vill inte ge honom glass innan mat, när han inte ätit frukost ens. Visst behövde han inte äta många tuggor, men smaka iaf!
Han gick med på att äta paj igen, men vägrade att ens röra den igen. Jag tyckte synd om honom samtidigt som han inte kan få som han vill. Efter han tagit en pajbit och kastat på golvet så blev jag mega-monstermamma och samma visa gick om igen...

Hur som helst så åt han tillslut paj, och mycket dessutom, han fick sin glass och sover nu äntligen. Han gör aldrig så här annars (inte så trotsigt iaf) och det är lätt att bara tycka synd om honom för att han är sjuk, men jag har mina gränser ändå. Det trista är att det känns fel hur man än beter sig. Antingen känner jag mig som ett monster eller så känner jag mig mjäkig. I nästa liv ska jag bli en perfekt förälder, åt en hel hög med dockor. Så är det.

Stackars lille sonen har gått och blivit sjuk nu. Fattas bara det när alla andra verkar ha haft slängar av än det ena och än det andra... Hoppas bara att han inte blir lika klen som andra i vår närhet varit. Än så länge är det en sjujäkla hosta och lite feber, hoppas det stannar där! Jaja, det blir till att vara hemma från dagis och mysa istället resten av veckan.

Och därmed är det nog inte så synd om mig heller, även fast det kan vara skönt att tycka synd om sig själv ibland. Varför är det så få som erkänner sånt?? Handen på hjärtat, visst har vi alla dagar när vi helst bara vill att andra ska ta hand om en, för att man har det värst i hela världen??

Efter ett celebert besök igår kväll så känns allt lite lättare. Inte för att något av mina små problem är löst, men bara att ha en ventil till vän är super! Sen är det ännu bättre att vi kan känna igen oss i den andres gnäll, skratt, gnål och spe :)

Nu låter det som Devin vaknar (redan?!) så jag ska mysa och kramas massor!

(Malin! Jag har bara inte haft fantasi att formulera mig så bra än, vad gäller våra otroliga äventyr, men det kommer!)

Kan det vara mamma/pappa-köret som är hemligheten till varför jag är så loj?
Det känns som att jag fastnat i mammarollen och inte har någon annan identitet. Det är nog läge att hitta på nånting med maken och vänner så att man känner sig som en människa också... Lösningen på alla världsproblem kanske??

Ska se under vilka tillfällen en vanlig dag som jag känner mig som Mimi, istället för mamma... Så här ser en typisk dag för mig ut alltså, och det med fet stil är Mimi:

*Vaknar kl 5.30 av Vinga, slänger på mig första bästa plagg, tar upp henne, byter blöja, tar upp Devin, byter blöja, myser i soffan och ger båda välling, dricker kaffe, hämtar kläder till barnen och klär på, lämnar barnen i lek för att fixa köket och disken, lägger Vinga i vagnen, leker en stund med Devin, gör frukost till honom, hinner hänga en tvätt, bloggar, tar upp Vinga, ger henne gröt, klär mig och fixar det som fixas kan med utseendet, leker en stund med båda, skjutsar Devin till dagis, åker på affären, busar med Vinga, dricker kaffe och tar ev en banan, tvättar håret, ger Vinga mellis, lägger henne, bloggar, tar upp Vinga och umgås, ger Vinga lunch, dammsuger, plockar, åker och hämtar Devin, leker och äter mellis ute, tar en prommis med barnen. Sen kommer pappan hem och vi gör ungefär samma saker fast med en till i familjen..

Det är hur mysigt som helst, det här livet, men någonstans borde jag ta mig för att göra annat för mig själv än att blogga och dricka kaffe. Ja, och tvätta håret, icke att förglömma...
Jag och en vän har iaf bokat in 1 kväll i veckan nu som båda är lediga och kan hitta på nåt, vad som helst. Annars går 2 kvällar till Magnus träning, vissa veckor jobbar han kväll, andra veckor har han jour, så det går inte att planera in saker så bra.
Då återstår det att spontanåka nånstans när det finns möjlighet och det ska jag börja med. Även om det bara är till att åka ut i skogen och läsa en bok ;)

Det andra som återstår är att jag och maken stänger av tv:n på kvällarna när barnen har somnat och umgås lite mer. Spela poker, knyppla eller vad som helst, men jag vägrar att ruttna bort bara för att jag råkar gift mig och fått 2 härliga ungar!

... eftersom mitt humör fortfarande är på botten och jag är inte ens i närheten till försoning med mig själv, så borde jag låta bli... Men som jag skrev igår så är iaf barnen underbara. Men sen då?
   
Jag vet inte riktigt vad som är fel heller, men försöker tänka efter lite...

* Lila. Det är ett stort fel, men som vi faktiskt kan åtgärda i m när han fått hem ny bas till färgen. Ändå är det så trist när jag hade min bild av resultatet i huvudet...
* Pengar. Inget nytt fenomen, men ack så tärande.
* Hemmet. Det känns som att jag inte gör annat än att diska, tvätta, dammsuga, plockar och har mig, men när ska skrubben hinna rensas och tvättstugan bli fri från alla fixargrejer?? Jag vet att man inte hinner allt, men jag mår helt enkelt inte bra när det är rörigt, och det märker vi även på Devin...
* Jobb. Snart är det dags att börja jobba, men vart? Jag har kollat upp en del, men det är så svart när M jobbar skift och dessutom har brandjour var 3:e-4:e vecka. Jag måste alltså hitta ett dagjobb inom dagis öppettider och det är verkligen jättelätt! Eller så inte...
* Snus. Jag vet att det inte håller att fortsätta snusa, rent ekonomiskt. Men hur slutar man när man egentligen inte vill? Att bara ha pengar som sporre räcker inte och ska jag se ur hälsosynpunkt så hade jag slutat för länge sen.
* Omgivningen. Det verkar som de flesta i min omgivning mår dåligt och det känns jättetungt. Jag vet inte hur jag kan hjälpa någon av dem på bra och rätt sätt och jag känner mig otillräcklig. Det är inte kul att se hur människor jag känner och bryr sig om nästan försvinner och jag önskar att jag vore självaste dr Phil...

Ja, det är en massa mindre saker som blir till en jättelik monstergrej för mig. Och mitt i allt så står det en familj som inte alls förstår varför jag är nedstämd.

Det är säkert fler saker som cirkulerar i mitt huvud men jag orkar helt enkelt inte tänka efter nu. Bagateller, jo visst, men inte för mig...

Jaja, kommer tillbaka sen och ser om det blivit nån förändring..

Allt är nu som det var då. Illa med det mesta, utom barnen då, dom är underbara... Synd bara att mitt hem havererar av mina fina idéer och att jag havererar av alla haverier...

Lägger mig nu och är skarpt ovän med mig själv. Man ska aldrig somna osams, men hur gör jag när jag inte alls kan komma överrens med mig själv??

Jaja, sov gott, jag kanske är gladare i m...

Allt känns blä nu... JObbigt faktiskt, men jag vågar som inte riktigt säga det till maken utan att han blir jätteless på mig.
Det är bara det att mitt vardagsrum är en katastrof!!!
Den bruna färgen blev fin, jättefin till och med, men sen då?? Jo, metallicfärgen som ska skimra i guldbrunt på nåt sätt (enligt vad jag trodde) skrimrar visserligen massor, men i LILA!!! Lila är enligt mig det fulaste som finns på min vägg i mitt vardagsrum...

Det roliga är också att jag smackade upp all färg innan jag kollade riktigt. Trodde det skulle bli annat när det torkade, men icke. Lila. Vill bara stänga in mig i ett rum och grina men inte kan jag göra det...
Magnus är nog redan så less på mina idéer och ett visst missnöje med en del rum, så jag vill inte ge honom mer klagomål direkt. Ska jag vara ärlig så kommer nog vi gå på färgaffären i m och köpa ny färg. Kanske guldbrun metallic den här gången??

Hmm... Jag är ganska osynlig ute i cida datorvärlden nu ett par dagarn och det boror på att jag sitter fast. Ja, i mitt vardagsrum alltså. Jag har som inte tid alls med annat nu, till och med tvätten får växa på hög...

Men vi lever och mår bra. Sonen är äntligen återlämnad i ursprungligt skick och vi ar alla glada!

Ska sätta in lite bilder i m på hur det tar sig med rummet :)

Jag sitter fast i en härva av bra smak, fina idéer och dåliga kombinationer!

Jag har som sagt valt att göra mitt vardagsrum efter en turkos-blå ljuslykta som är så fin! Nu har jag kommit en bit på väg och har valt färger och det STORA problemet är att turkos inte passar ihop med det innan valda... Det passar inte heller ihop med den röda mosaiken i köket. Så vart är det turkosa då??

Jag kan inte bara byta inriktning nu när min mamma till och med köpt turkosa julgranskulor som ska passa nästa jul, det går inte! Snacka om svek!

jag är lite inne på en så kallad övergång, men vet inte hur det ska gå. Köket är mörkgrått, vitt och klarrött. Matrummet som ligget bredvid köket och går ihop med vardagsrummet blir mestadels vitt, men med motiv och detaljer av det gråa från köket och det bruna som blir i vardagsrummet. (Krångligt, jag vet!) Hur kan jag gå från det röda till turkost då, med hjälp av ett rum?? (Matrummet alltså...)

Kanske jag ska blanda ihop båda färgerna till en snusk-lila färg och smeta ner halva huset med? Just nu känns det lite som så... VI har ingen färg, ingen ork och ofärdiga idéer, när vi nästan är barnfria och har all tid i världen!

Såklart är det härligt när det inte är ens egen *S*
Själv har jag mest tyckt att det varit jobbigt att gå och vänta... Tur att denna blivande mamman (en gammal vän, sambo, kollega mm) verkligen älskar att vänta och vänta, känna sig otymplig, kissa jämt, vänta mer... Eller så inte.. Stackare tycker jag som nyss varit där :(
Det var underbart att träffas igen, synd bara att det är så sällan! Men vi måste snart ses igen för Devin har tjatat hela eftermiddagen om hennes lilla vovve, som först vr en besvikelse för att den inte såg ut som en hund i hans ögon :)
(Hundar ska ju vara stora och inte se ut som en bit av ett tomteskägg) Fast hon är verkligen jättesöt!!
Lite kul var det också att kompisens sambo på en gång fick namnet "gubbe" av Devin ;)

Det känns konstigt ändå när man ser gravidas magar. Jag har svårt att känna igen mig själv i situationen och visste jag inte bättre skulle jag gått och gragit upp hennes tröja och lagt örat emot och lyssnat, det har jag inte kunnat på mig själv så det vore spännande. Nog för att jag tror att hon skulle bli rätt chockad, men så lät jag ju bli också *s*

Ja, nu är vi hemma igen och har ett barn mindre med oss. Det känns vråltungt faktiskt! Inte för hans skull, utan för min.. Grabben är ju i paradiset medan jag sitter här som en stympad varelse...
Bara för att inte tänka för mycket så ska jag varva hela dagarna mellan att gosa med Vinga (som jag fick behålla) och måla, fast utan färg då, för den glömde vi hämta ut idag... Tja, det får gå som det går. I värsta fall har vi tusch!

Nu gäller det vardagsrummet igen...

Kan jag ha dessa 2 tillsammans? Den första blir på alla väggar utom ett hörn, där den andra kommer in...

Porter heter färgen och är längst ner, 4:e från höger...
http://www.alcro.se/inredningskollektionen.aspx?inne

(Metallicfärgen heter Magma Metallic och är på krta nr 2 längst ner i mitten (tror jag)...
http://www.alcro.se/pdfs/inomhus/Fargkarta_Metallic.pdf

Krångligt att hitta eller fula val??

Efter en dag på topp-humör passar det med en kväll av minnen. Inget vettigt på tv:n ledde till att jag satt och spanade i fotoalbum. Det slog mig att jag är gift och 2-barnsmamma. På riktigt alltså!
I bakgrunaden hade jag på ett program om förlossningar där som pratade om omföderskor och en sån har jag ju varit. Det lät bara så vuxet att jag var tvungen att se mig i spegeln efter gråa hår ;-)
Och eftersom jag är gift så måste jag alltså ha stått i kyrkan och sagt nåt i stil med "Jag tar dig i nöd och lust"... Varför är just såna stunder bara ett töcken??

Jag vill så gärna minnas alla saker bättre än jag gör, men det är svårt. Banala saker sitter som klister i mitt huvud, som när jag stod i kön på Statoil för ca 4 år sen och skulle köpa Aftonbladet och kom ut med 3 cd-skivor som jag inte ens öppnat. Sånt minns jag.
Men dessa minnen från när barnen föddes är mer diffusa, trist nog. Jag minns men ändå inte. Det är som att jag sett på film, men inte att det var jag i huvudrollen...

Men jag vet att jag är gift, jag vet att jag har en son och jag vet att jag har en dotter, för det har jag sett på kort alldeles nyss! :-D

                                        
        Gift                                      Son                                          Dotter

Då är det alltså bara att luta sig bakåt, lägga händerna bakom huvudet och njuta då. Jag har avklarat alla bitar och det är inte för inte som jag känner mig lite stolt!

Om Devin ätit mycket mycket mat fö en gång skull, visst är det då tillåtet att locka med kakor (salta kex) för att få upp honom ur badet?
Jag gjorde så idag och jag tycker att det var en finfin lösning :-)
Hade jag badat bara honom hade han kunnat få bada länge-länge, men nu låg lillasyster och var missnöjd på skötbordet efter hennes bad, så nu blev det bara länge istället för länge-länge. Att slita upp honom vilt protesterandes är inte heller någon hit när jag har två blötdjur att frakta från badrummet, så då blev det helt enkelt kakor som sporre.

Han är kul på så vis att han hellre äter salta kex, typ saltiner och snackers istället för kakor typ drömmar och pepparkakor... Säkert är det lite nyttigare också?

Nu är barnen rena och fina, nöjda och belåtna och leker för fullt, så nu är det dags att jag lägger mig i deras lek och ser vilken roll jag får? Kanske är det min tur att köra kundvagnen medan Devin kör dockvagn? Eller ska vi helt sonika tränga in oss alla under köksbänken och leka koja?? Ja, vi får se vad det blir för spännande! *S*

Såma här dagar behövs verkligen då jag känner att inget kan få mig ur balans, inget kan få mig ur min mamma-balans. Allt är verkligen som vanligt med disk, städ, tvätt, målning, lämning och hämtning av son, lek, matning och mys. Det är bara det att jag är på sånt kär-humör idag, det är den stora skillnaden.

Sådär som när jag bara vill ligga och kramas med barnen en hel dag. Och som när jag på studs, utan att blinka kan förlåta barnen för att dom inte alls vill mysa med mig. Sådär kär så att mjag bara ler åt risifrutti i hela soffan och åt nerkissade kläder. Även sådär att jag ser fram emot en mysig kväll, samtidigt som jag vet att det kommer bli kaos och ramaskri när ingen anser sig badat klart och ingen vill äta middag.

Ja, hur det än blir idag så hoppas jag att mitt humör håller i sig. Även fast jag är glad oftast så är det inte alla dagar man är riktigt på topp.

Nu måste jag börja andas djupt för att inte börja hyperventilera. Det är något extrem-stort på gång i mitt liv och det är delade känslor kan jag säga. Både usch, nej och roligt samtidigt... Vad det handlar om?
Jo, min lille pojke ska sova borta för första gången i helgen! Utan mig!
Det är hans farmor och farfar som vill låna honom från fredag till söndag och det kommer gå superbra och dom kommer ha så kul. Devin behöver nog det mer än jag vill inse, tänk bara vad lugnt och skönt för honom.

Men tänk om han saknar mig då! Eller tänk om han inte saknar mig!! Vad är värst?

"Äh, det är väl inte så farligt", brukade jag tänka förut, men det var innan det var min son som skulle bli bortrövad. ;)
Nä då, det kommer gå så fint så, det VET jag ju. Han kommer säkert inte ens ha tid att tänka på oss, det är väl bara det att jag inte är van att vara utan honom. Fast visst ska det bli skönt också att bli 1-barnsförälder för nån dag också, vilken semester!

Vi är glada för att det finns de som vill träffa och vara med våra barn när det finns så många utan familj och släkt. Det är bara att ta vara på och njuta!

Ja, vi har inte köpt den än, det kan dröja en stund, ungefär lika länge som det tar att få tillskott i kassan :(

En av färgerna vi ska ha är Porter, mörkbrun och en annan heter Magma Metallic, jättefina!
Det som tillkommer efter det är jag lite osäker på och hemlighetsfull än så länge, men hoppas det kommer bli fint iaf!

På alcros hemsida finns färgerna om nån är intresserad :-)

Att barn får en varierad kost är självklart jättebra och sunt, men det är långt ifrån att det funkar i alla hem. Hemma i mitt hus funkar det sisådär, det kan jag erkänna. Varierad kost är bra, så är det, men inte till vilket pris som helst. Inte ifall det tar för lång tid att göra eller ifall det måste tvångsmatas in. Då är det ingen höjdare alls.

Mina barn får kött, fisk, korv, potatis, pasta och ris. Men det ska helst inte vara några konstigheter med maten och den ska oftast hellre vara bortlagad (halvfabrikat) än hemlagad. Trist tycker jag, men jag har gett upp mina stora drömmar om att de ska älska maten som jag ägnar tid och energi åt.

Ta lillan t ex. Jag vet inte hur många gånger jag känt mig som den perfekta mamman när jag gjort mat till henne i flera olika kastruller och pannor. Broccoli, morötter, potatis, ris, egen sås utan salt, dressingar mm, massor av stök, slit och stolthet i hela kroppen. Ända tills hon vägrar äta av det! Fram åker köpe-burken och går åt på 5 röda. Kul...

Eller som när jag låter Devin hjälpa till med maten för att göra allt så pedagogiskt och roligt som möjligt. Först tycker han inte att det är kul att hjälpa till (inte ofta iaf) och sen vill han förstås inte smaka på köttfärsen eller vad det nu kan vara, utan mycket hellre skulle vilja ha pulvermos med korv. Också kul...

Men även fast det blir köpta köttbullar ibland och även köpt lasagne, ibland till och med micro-paj (Devins absoluta favorit) så blir det en variation av olika livsmedel. Vissa dagar hemgjort, andra dagar färdigmat. (Nästan alltid grönsaker till Devin, som han faktiskt älskar) MEN jag är en sån person som ser mig som en människa och inte mer än en människa. För mig finns inte tiden och möjligheten att stå länge med maten. Då tar jag hellre och leker en stund till med barnen, håller dom på bra humör och lagar mat i 20 minuter. Men det är jag det.

Vet inte vad jag ville med detta, men jag läste en artikel om att man bör laga mat tillsammans med barnen i 2 timmar varje dag. Barnen sägs älska det och maten blir så mycket bättre. Hmmm... Då har han inte varit och sett hur det är här hemma när jag är själv med 2 småttingar. Välkommen hit och titta, jag lever mitt i verkligheten! :-D

Eller stavas det gapa-trast? Finns ens ordet egentligen?
Vi vet att det finns gapatraster, vi har en alldeles egen här hemma. Hujedamej sånt barn hon är lilla Vinga! Visserligen alltid nöjd och glad, men med ett läte som inte är av denna värld. Här snackar vi falsett-falsett, ingen vanlig ljus röst, utan verkligen falsett.
Det är säkert jättekul att låta så, skrika hej vilt rakt ut. Helst är det när hon är jätteglad ochnär hon äter. Och när hon far runt i gåstolen, och när hon leker, sitter ligger, byter blöja, ser på tv osv. Med andra ord så låter hon så nästan jämt och vi håller på att bli galen! :-D
Det riktigt skär i öronen när hon sätter igång och när vi säger till henne så ser hon det som en sporre att låta ännu mer. Hur förklarar man egentligen för en 8-månaders att det är läge att dämpa sig?

Saker jag försökt med:
* Sagt "Vinga!!"
* Sagt "Men snälla lilla du, kan du vara tyst?"
* Sagt "Tyst!!"
* Sagt "Viiiinga (med jättelen röst), ta och dämpa din fina illa stämma nu"
* Sagt "Schhhhh"
* Sagt "Om du inte är tyst snart så vet vi en verksamhet som gärna tar emot begagnade prylar och saker" (Har dock inte pratat med RK än, men det borde vara ok)
* Avledning i form av mat eller leksaker.
* Viskat tillbaka.
* Hållt handen på hennes mun, vilket leder till spottande. (Låter som om det handlade om en trotsig tonåring...)

Ja, så hur gör vi nu då? Devin flyttar snart ifall hon inte blir tyst och detsamma gäller oss föräldrar...
Som jag brukar säga: Det är tur att hon är så söt, annars hade jag gett bort na ;-)

Förlåt Vinga! Du ÄR helt underbar, det är bara det att du blir lite väl mycket ibland :-)

Vinga 8 månader

Kan man se mer snäll och näpen ut? *s*

Det finns en hel del bus i henne också! Den fina klänningen har mormors kille köpt :)

Det gäller att passa tårna nu, för den här racern går fort!

Medan Devin är borta passar lillasyster på att sno hans leksaker :)

Min sötis! Attans vad fina föräldrar hon måste ha *S*

Kvällstrött pyjamas-tjej...

Devin 2,3 år

Go-killen som varit på strålande humör hela dagen!

Gunghästen är nog hans bästa vän just nu, ett riktigt loppisfynd för 80 kronor :)

"Devin ha Bebis-napp" är en stadig kommentar här hemma nu. Vet inte varför den blivit så intressant helt plötsligt, men klart han får ha den.

Den här stilen har han ofta nu, liggandes på bilmattan för att riktigt undersöka alla bilar..
(Kan meddela att jag faktiskt städat där nu, så det ser inte riktigt lika eländigt ut längre)

Kvällen avslutades med lego-bygge. 9 bilar har vi byggt och ett garage som dom kan sova i. När Devin leker så både äter och sover bilarna, varvat med att dom åker på jobbet och köper godis på affären. Jag vill också ha bra fantasi!

Ja, det var mina barn idag... Bara för att skryta så lägger jag in en bild på mitt oerhört vackra matrum/vardagsrum. Se och bli avundsjuka!

Vågar inte ge er mer än detta. Inte förrän taket är vitare, väggen mindre gul och bordet mindre täckt av tidningspapper. Resten av rummet får ni fantisera om, men det är inte vackrare än detta iaf! :-D

Anledningen till att jag lägger upp så få bilder nu för tiden är enkel. VI har inte haft någon tejp, är inte det ett bra skäl?
Luckan till minneskortet och batterierna är trasig och måste tejpas av och på varje gång man lagt in bilderna i datorn. Sen måste vi i med kortet och på med ny tejp igen och det är faktiskt bland det jobbigaste som finns. Ungefär i samma klass som att ta ut soporna och vattna blommorna :)
Sen att jag kan dammsuga flera gånger på en dag, det är inte lika jobbigt konstigt nog..

Nu idag har jag faktiskt hittat tejp och fixat kameran OCH dessutom tagit lite bilder som aldrig blir bra. Jag ska se om jag hinner ta några till innan kvällen så ska jag lägga ut lite sen. Undra bara när jag ockar tejpa ihop eländet för nya bilder sen då...?

Kvällen sotra projekt blir att hålla Vinga vaken i ca 2 timmar till och det blir INTE lätt! Ska kämpa för kung och fosterland nu så tid till bloggande finns inte mer. På återseende när barnen sover. :)

Har glömt att gratulera allas vår Elvis på födelsedagen! Det är en stor dag i våra liv.. Eftersom min käre son inte har någon namnsdag så tänkte jag fira honom idag på Elvis-dagen, kan man göra så? Jag kan och jag tänker.
Han heter Elvis och om Elvis hade levat hade han fyllt år idag, det är väl inte alls långsökt?? *S*

Visst borde man kunna göra om ett vardagsrum så att det passar till en ljuslykta?
Vi fick en sån fin ljuslykta i julklapp så nu måste mitt vardagsrum passa ihop med den, den är väl helt ok och sunt, eller?

Hur som helst så kommer det bli jättefint, bara det blir klart nån gång :)

Jag vaknade kl 10 idag och så länge har jag inte sovit sen innan barnens tid tror jag. Vilken chock jag fick!
Magnus hade redan skjutsat Devin på dagis och var i full färd med att måla fönster. Just det med att han ska måla fönster känns väldigt skräckblandat för mig och jag gör det helst själv, men vill han så måste han få göra det såklart. Hoppas bara att vi inte blir ovänner efteråt med tanke på att jag är mer noga än honom...
Huga, nu håller jag mig undan så gott det går och hoppas att resultatet blir bra, trots att han pratar i telefonen samtidigt! Varför känns inte det som nån bra kombination???

Nu kommer vi ta lite i taget så att vi kan leva på som vanligt ändå. Ett fönster nu och ett ikväll när barnen somnat, stilla lunk och NOGA! Jag måste se till att hitta rätt väggfärg också och det kommer inte heller bli lätt, men ja, nu måste den finnas.

Igår kväll hade jag främmande av det bästa slag :) Jag kände mig som en kalv på grönbete efter att ha varit halvt som halvt isolerad så länge, härlig känsla! Skönt att ha någon like att ventilera saker och ting med. Men hur kommer det sig att just vi 2 har så bra åsikter och är så bra människor? Konstigt, men så är det :D

Nä, nu klarar jag inte det här längre.. Måste gå och se hur det går för Magnus och mina fönster. Hoppas hoppas hoppas att jag slipper säga nåt av mindre positiv klang.. *nervös*

Imorse fick vi en idé om att städa undan julen och det var verkligen på tiden.Problemet är att allt trappas upp så lätt här hemma, när jag är hemma ;)
Magnus plockade bort tomtar för allt han var värd medan jag strök nya gardiner. På en hylla i vardagsrummet hade han plockat bort allt juligt men så såg jag den ena saken efetr den andra där som jag ville ha bort och tillslut var hyllan tom.. Äh, bort med hyllan också, den är jag less på. Och ja, bort med tavlorna också, de passar inte ens.
Lite det stuket blev det när vi skulle bort med julen :)
Det blev tommare och tommare när alla tråkiga fula saker försvann så då avslutade vi det med att även ta bort gardinstängerna (Skönt att slippa stryka 8 gardiner!!), och konstatera att vi ska måal om matrummet och vardagsrummet.
Visserligen har vi haft det i tanken, men inte att det skulle bli redan, speciellt med tanke på att vi inte vet när vi har råd att köpa allt vi behöver. Jaja, vi börjar med en av färgerna så får vi ta det som det kommer.

Så just nu står vardagsrummet i sin gula blom, nästan helt kalt på väggarna och tomma fönster, så när som på några halvdöda blommor som fick vatten senast när vi plockade fram adventssakerna *Skäms*

Nu har vardagen kommit på allvar! Magnus åkte nyss på jobbet och det var så ovant så att det nästan blev spännande. Varför tog jag inte tillfället i akt och vinkade av honom på garageuppfarten? Hur romantiskt vore inte det?? Snart ska jag och lill-gapatrasten åka och hämta vår dagis-kille, hoppas han har haft det bra idag!

Ja, och sen blir det alltså lek och spackling för fulla muggar. Fast jag väntar nog med spacklingen tills barnen sover, det känns som jag få lite väl mycket hjälp annars ;)

Imorgon gäller det, nu skall det äntligen ske! Vardagen kommer smygande med jobb och dagis. Det känns lite småskönt faktiskt, men det som är underbart på riktigt är att jouren är slut imorgon kväll!! Tänk vilken frihet att kunna åka på macken och köpa tidningen alldeles ensam, eller bara att uknna ta emd barnen och åka nåognstans utan att strandsätta maken. Det är vad jag kallar för frihet!

Det är så skönt att få vara långlediga, men till slut så uppskattar vi det inte så som vi borde och det är då som vardagen gärna får komma. Första helgen efter jobb brukar vara det bästa. Ja, på nåt sätt så är det så för oss iaf.

Jag har börjat omnämna guldkanter i mitt liv, som ett otroligt viktigt och eftertraktat inslag i bloggen. Små saker som jag blir eller blivit glad över. Så håll i hatten nu, för nu kör vi!

~~~ Stundens guldkant blir min nya mailkontakt. Visserligen med någon jag ofta pratar med, men det är så underbart att komma till datorn och se mail från "denna där". Som att komma hem, eller ännu bättre, som att läsa sina egenskrivna texter! ~~~

Morgon efter morgon passerar och jag vill aldrig vakna, aldrig kliva upp. Snälle maken sover som en stock på natten och kliver gärna upp så jag får sova. Lovely!
Men saken är den att när jag vaknar 8 är jag trött. Sover jag till 9 är jag trött. Kliver jag upp 10 är jag också lika trött.
Men så imorse klev jag för ovanlighetens skull upp när Vinga vaknade vid 5 och jag är pigg!

Säkert är jag en sån som inte ska sova mer än 4-5 timmar, tragiskt nog. Sova som är så skönt! Det är säkert därför som jag sover som en kratta trots att båda barnen sover hela nätterna. Detta magiska som vi väntat på sen Vinga föddes, och nu när hon väl sover är istället jag piggelin som få. Nog just bara för att jag inte ska sova för många timmar och därmed bli trött...

Idag är det sista lediga dagen för Magnus och den kommer vi nog spendera i slalombacken, dock endast med pulka och snowracer i beredskakp. MammaMimi på skidor, det vore en syn för världen det! *S* Dra pulka och åka racer, det är jag däremot en hejare på!

~~ Dagens gultkant i vardagen blir mina glada morgonbarn! Vinga vaknade och strålade som en sol, medan Devin informerade mig lyckligt och högt från sitt rum "Mamma, pappa! Hittade Jaffe!!" (Hans gosedjur) Härligt att vara mamma när barnen tycker om mamma, kort och gott.~~~

Vilka lättsamma kvällar det har blivit här hemma på gatan, äntligen!
Devin har sen han var 8 månader somnat själv i egen säng, men fram tills nu (nyss) har Vinga varit lite si och så med sena kvällar, skrik, bökande osv. Men nu äntligen när hon är 8 månader så somnar hon lika lätt som Devin, oftast iaf.
Vid ca 18.30 brukar vi göra välling till båda och från det tar det ca 15 minuter tills båda sover, helt underbart lättsamt att ha barn! :D Tänk om alla kunde få ha det så jämt, så att det fanns färre trötta föräldrar.. Det är ju faktiskt så att sömnbrist skapar så mycket problem, både för det sociala livet och familjelivet...

Men det är när det blir så här tyst på kvällarna som det kryper i kroppen på mig efter att få städa! Undrar om Magnus blir glad om jag drar fram monster-dammsugaren och börjar rensa garderober nu så att barnen vaknar igen? Skulle inte tro det. Däremot har han gått med på att spela poker ochd et är inte ofta han vill, inte när det bara är vi två. Kan inte en massa roliga människor komma hit och spela lite med oss då?? Kom igen då!
Det är slut på familje-ledigheten snart och det ska bli skönt med vardag igen. Kanske skulle jag tyckt annorlunda ifall Mangus inte haft jour hela tiden, så vi har kunnat åkt nånstans, men nu är det som det är. Vi får ta igen det nästa helg istället för då åker vi till stan och härjar!

Nu ska jag plocka fram kortlek och marker, chips och dip (fast det kanske inte är någon bra kombination med flottiga fingrar och kortspelande?) haffa maken och spela skjortan av honom! :)

Idag har jag torka på skrivfronten, faktiskt mer än vanligt. Inte för att jag brukar skriva om intressanta eller händelserika saker, men idag har jag inte ens fantasi om att skriva om banala småsaker. Det blir alltså ingen läsning för er som handlar om vare sig blöjpriset, märkeskläder, stirrande grannar, 3:e världskriget eller annat som finns i min skalle...

Det jag skulle kunna skriva om ifall jag hade haft fantasi idag är Svensson Svensson, och jag förstår att ni är superbesvikna på att inte få veta mer om det, men så är det idag.

Barnen sover, Magnus tittar på Emil i Lönnerberga (!?!?) och jag tänker passa på att läsa. SÅ rolig är jag idag. En bra bok och en skön filt. Lite godis på det så är det lördag sen!

Trevlig helg på er!

Vilka fina samtal vi har nu för tiden, jag och Devin *s* Han har fina meningar som jag visserligen förstår orden i, men dock inte alltid sammanhanget... I morse när vi satt i soffan höll Devin på att luta sig mot Vinga som självklart "klappade" hans hår och armar och Devin blev irriterad!? Ja, gång på gång höll han på och tillslut lät det så här...:

Devin: Vinga, baja baja!
Jag: Men luta dig inte mot henne då.
Devin: Jo, luta. Måste!
Jag: Men då kommer hon klappa dig...
Devin: Nä, inte. Pappa TA Vinga!
Jag: Pappa sover och Vinga får vara här med oss..
Devin: Vakja pappa.
Jag: Nä, pappa vill sova mer. Vi kan hitta på nåt annat istället, leka?
Devin: Ja! Leka vakja pappa. Ta Vinga... Ja, bra!!

Det vore den bästa leken i Devins drömmar kan jag tänka mig... :-)

Någon minut efter blev det lite finare stämning och Devin sa: "Äska Vinga" (Så sött!)
Jag: Ja, du älskar Vinga.
Devin: Haha, nääää... Äska bilar!

Jaha, så mycket var den syskonkärleken värd. Nästan lika mycket som bilar!

Jag berättade också i morse att mormor skulle komma och hälsa på senare idag. Inte mycket mer med det, men några minuter efter jag sagt det så sa Devin "mormor"...
Jag: Vad är det med mormor?
Devin: Åker hiss. (Hon har hiss i huset där hon bor)
Jag: Vart åker hon hiss då?
Devin: Mormors hus. Ner.

(Ca 5 minuter senare)
Devin: Mormor bil. Åker.
Jag: Vart ska hon åka då?
Devin: Åker bil, hit.

(Ca 5 minuter senare)
Devin: Kjack kjack! Kom in!!
Jag: Det är väl ingen som kommer nu?
Devin: Mormor komme, Hej mormor!

Ja, inte ser jag nån mormor här och kommer inte göra än på några timmar, men det är ju bra att Devin kan roa sig själv med sitt låtsasbesök ;)

Nä, nu väntar fler samtal, så jag kommer inte ha så tråkigt känner jag på mig :)

Jag har alltid varit van vid medelmåtta, eller kanske snäppet under medelmåtta. När jag växte upp hade vi inte pengar som räckte till nya kläder varje säsong, resor mm, utan det klassades som lyx. Idag är jag jätteglad för det, resultatet är att jag inte kräver så mycket nu heller (vad jag önskar är en annan sak) utan är nöjd ändå.

Varför ska någon döma mina barn efter hurvida det står Polarn o Pyret på deras kläder eller om det står H&M? Oftast är det de som inte har egna små barn som tycker att det bore bäst med märkeskläder, nyaste vagnen och dyraste fotograferna.....ända tills de står där själv och ska pröjsa för varorna! Inte så kul längre va, snobbar?!
Jag förstår inte varför man ska lägga ner så dyra pengar på förbrukningsvaror bara för att de råkar vara av ett visst märke eller för att det ska vara de senaste. Eller så är det jag som är bakom flötet?

Helt sonika har inte vi råd med alla dyra saker som man "ska ha" och hade vi haft det så skulle de pengarna hellre läggas på något roligt eller nödvändigt. Fast vart tar då vår status vägen? Kommer vi bli accepterad? Blir Devin råmobbad när han kommer till dagis efter jul med nya fleecebyxor som bara kostade 98:-? I så fall måste jag nog till PoP imorgon och fråga efter de dyraste de har! Undrar förresten vad Armani har för kollektion till smågrabbar nu... ;)

Återigen en lugn kväll fylld med funderingar... Äh, bara det att vissa människor stör mig med sitt märkes-tjat, och nej, dom är inte ens tonåringar, utan betydligt äldre.

Det värsta jag vet är när jag inte har några bra förvaringar till alla saker. Tänk vad jag skulle vilja kasta och rata mycket, men dels så är Magnus min motsats och tycker att mycket är bra att ha, och dels så är det så svårt att kasta saker nu för tiden.. Rent praktiskt alltså. Vart är alla fina soptippar och brandgropar som fanns förr?

Jag håller på att rensa bland leksaker och julsaker, kläder och annat (dvs allt som ligger i alla skåp i väntan på bättre förvaring + allt i tvättsrugan). Men vart gör jag av det?? Som det sett ut sista åren så har jag bara flyttat från ett skåp till ett annat för att det kanske blir bättre så. Och när det inte blev bättre så vågar jag såklart inte säga nåt om det till Magnus eftersom han gärna ledsnar på mina omplaceringar och omplaneringar. Det gäller då att vänta nån månad innan man gör det igen och helst när man är själv hemma :)

Dagens stora dilemma är faktiskt Devins alla bilar (som jag inte har hjärta att rensa undan). Han hade först en massa hyllor fulla av dem, men de hyllorna behövde jag till Vingas leksaker, så då fick bilarna en stor korg att ligga i. Problemet är att alla stora bilar hamnar överst och de små inte syns under. Leta leta leta efter mindre korg, men hittade ingen. Tillslut tömde jag en låda som jag har en massa annat jox i, och det blev super till bilarna, men det andra joxet då?? Jaja, intressant för er att läsa...
Jag ska slita vidare med mitt plock och fix medan ingen annan bryr sig.. Fast nu när jag tänker efter så passar inte lådan till bilarna heller. Hjärnan ryker nu och det är inte av extas...

Jaja, middagen gör sig inte själv heller. Ståra bekymmer i en MammaMimis liv. Huga huga säger jag bara..

Vad härligt det är att höra riktigt barnskratt, sådär så de håller på att kikna!

Alldeles nyss hade jag hicka, som ofta ofta annars. Jag vet inte varför, men just ikväll tyckte Vinga att det var otroligt skoj :) Ingen av oss har hört henne skratta så förr, hon var helt till sig så tårarna rann, trots att hon är så liten.
Till och med Devin började skratta tillslut bara av att se och höra henne :D

Små guldglimtar i vardagen...

Nytrotsig är vad min son är nu. Det är ett bra ord att beskriva honom med eftersom han just kommit på att man kan trotsa, vägra, tjura och även spela Allan. Det är bra och normlat sägs det, men dessa tröstande kommentarer känns väldigt avlägsna när vi nu är mitt uppe i eländet.

Att gå till affären (inte ens 1 kilometer) kan ta en evighet. Alltid vill han åka snowracern och alltid ledsnar han redan efter ca 3,5 meter. Då vill han såklart dra racern - i ca 5 meter tills det blev för trist / tugnt eller annat jobbigt. Jaha, gå bredvid vagnen då en stund för att sen komma på att det var sparken han ville ha! Eftersom den står kvar hemma är det bara att glömma, och hur länge skulle den vara kul egentligen?

Det är en sån här gång som jag bara vill slänga upp sonen på vagnen som lillasyster ligger i, så som man tycker att föräldrar gör för sällan, men så länge alla håller ett visst humör uppe så är det värt mer - faktiskt så.

Hur som helst så tar vi oss både bort och hem igen, även om det tar en oändlig tid och oändligt mycket energi. Och visst måste de få visa prov på vilja och styrka, men ändå inte bara få som de vill, de små huliganerna.

Som idag när vi var ute och inget passade herrn.. Han skulle inte åka snowracer och inte heller INTE åka. Vad betyder det? Vi andra går en bit och då ska han med. Vi stannar och då ska han inte med. Hur långt kan man gå ifrån utan att han blir en fara i trafiken? Hur arg är det värt att bli när det sen är vi som får ta en ledsen och arg pojke som varken ska äta eller sova? Å andra sidan, hur länge kan man trilska och leka 'nda hem?

Ja, svårt är det. Inte lätt att förstå innan man hade egna barn.. Ibland får man vissa blickar av andra, oavsett om man är för sträng eller för snäll, men så länge de inte har eller haft barn själv så kan de aldrig förstå. Det går inte att läsa sig till hur det ser ut i verkligheten, oavsett om man läst 5 böcker, sett 7 program och har 3 högskoleutbildningar. Verkligheten är annorlunda, så enkelt är det.

En ensam kväll. Allt är tyst i huset och även utanför. Det är precis det jag alltid säger att jag längtar efter - lugn och ro och tystnad, men vad tråkigt det är när det väl inträffar.
Barnen somnade redan 18.30 och Magnus har sovit sen 19.20 (jo, det är sant) och bara för det så har jag en rejält rastlös kväll. Jag funderade ett tag på om jag skulle bege mig ut och springa bort lite energi, men dels så avskyr jag att springa och dels så har Magnus fortfarande jour, så jag blir kvar inne. Jag kanske ska passa på att fixa lite i Vingas babybok, vilken bra idé!

Nog flummat för ikväll? Snart så...

Jag satt nyss och tittade på film från när Devin var mindre. Att man kan bli så sentimental! Att jag ens kan beklaga mig över lite tristess när jag har så fina barn, det är så jag borde skämmas!!
Han var så söt när han fyllde 1 och varken kunde gå eller hade fått några tänder :) Visserligen kom det senare, men han fick vänta med båda sakerna tills han var 15 månader, inte illa! Vi får se när lill-söt-Vinga kommer igång med sitt aktiva liv, förhoppningsvis när hon är 5-6 år...
Det är knappt så jag minns längre att min storpratande blonda kille en gång varit ett mörkt litet pytteskräp som knappt fanns ;)

En mörk liten kille i storlek 44... Här vägde han 2190 gram lill-plutten...

...och nu är han en stor kille och en riktig blondie som snart är redo att lämna boet. *snyft*


Nu återstår det bara att se när den här lilla damen blir ljus på heltid.. Luggen kör stenhårt på att hålla sig mörk, så det kan bli något zebra-aktigt tillslut kanske ;)

Nu när det är nytt år så är det tydligen populärt med omstarter av nya slag. Man ska skapa sig nya hälsosamma liv, inge löften som alltid bryts och alltid är det just denna dag man börjar leva som man ska. Visserligen för att genast gå tillbaka i samma gamla spår, men ändå.
Jag har idag börjat öppna ögonen för att märka att det faktiskt händer saker runt omkring mig. Byn och därmed vårt liv står inte så still som jag länge trott. Ska ge några exempel på vad som faktiskt hänt idag, trots att vi bara varit hemma.

* Vi hade utflykt ute på gården och rätt som det var kom en granne fram och pratade. Visst låter det lite enkelt för en storstadsbo, men det är faktiskt trevligt att utbyta några ord över en öppen eld.

* Jag tog mig en ensam tur ill macken (ja, ensam och jättefamiljefri!) och om man bara har sinnena öppna där också så kan det bli en trevlig liten stund. För det första så kände jag en svag doft av bensin när jag kom och hur gott luktar inte det? Sen var det faktiskt så att alla 5 som var därinne hälsade trevligt, fast jag bara kände en av dem. Vidare fanns allt jag var ute efter = öl, aftonbladet och expressen, han i kassan hälsade god fortsättning och jag åkte nöjd hem.

* Vinga blir större och större för varje dag, men har stått så stilla i utveckligen, men nu när jag verkligen tittar efter så händer det saker hela tiden. Hon ligger fortfarande som en säl på golvet, men kan numera ta sig lite i sidled för att nå saker, hur stort är inte det? Hon kan redan konsten att busa på riktigt. "Aja baja" k'nner hon till och vet vad det betyder och bara därför rycker hon ännu mer barr från julgranen! *s*

* Devin skulle jag kunna lyssna på i 5 minuter och upptäcka ca 27 nya meningar och ord. Populära satser nu är t ex om jag erbjuder nåt att äta, så säger han: "Kanske det, eh visst gärna mamma, tack mycket!" Artighetsfraserna bara sprutar ur honom och jag inser (när jag återigen öppnat ögonen) att faktiskt jag och Magnus också tackar när vi ger och får saker och änvänder ordet "gärna" väldigt ofta. Dock gäller det nu bums att sluta svära!

* Mer saker händer här ska ni veta! Vi har ingen aning om hur det ser ut med sophämtningen nu i helgerna (stor happening på en liten by) så vi chansade på att de i vanlig ordning skulle komma igår och hämta, trots att det var nyår. Ingen annan hade ställt ut tunnan, så risken var liten. Men så! 2 timmar efter att jag ställt ut min så hade alla andra också ställt ut sina! Snacka om att sopbilen skulle komma! Eller så inte... Tunnorna står kvar överfulla och jag inser nu att jag säkert ingett falska förhoppningar i mina grannar... :(

Småsaker att glädjas över hos oss:
* Vi är friska (snacka om klyscha...)
* Tv:n funkar, även dvd:n och datorn.
* Magnus är ledig såvida det inte går nåt larm.
* Jag tittade inte på prislappen på snusen när jag handlade.
* Värdet är ok.

Så om jag bara öppnar mina ögon så händer det saker, om än väldigt små saker. För vad skulle jag få ut av att vinna en massa pengar och kunna åka till Vegas? Hmmm... Lägger ner nu innan jag grinar ihjäl mig av självömkan...

Igår var det alltså nyårsafton, men på något sätt så verkar det som om tolvslaget är den "verkligt verkliga" nyårsafton. Så med andra ord är jag och min familj nog kvar i 2007, eftersom vi inte var uppe och firade det...

Som planerat var vi och åt Jansson-lunch hos vänner igår, men det blev med middag än lunch eftersom vi åt kl 15. De övriga där inmundigade drycker av de starkare slaget medan jag och min lilla familj drack julmust i godan ro. När vi åkte hem planerades det för att Devin skulle somna i bilen och därmed kunna hålla sig vaken för evenemang på kvällen och visst somnade han så ypperligt fint.....i 5 minuter! Jaha, då skulle det alltså bli en hemmakväll ändå, för vem vill ta med kvällströtta barn ut på äventyr?

Då var stora frågan vad vi skulle äta till middag...? Ingen fläskfilé var framplockad och ingen av oss var egentligen hungrig efter att ha matmissbrukat Janssons frestelse. Vi tog helt sonika och gjorde en minibuffé av det vi hittade i kylen. Sätter man tandpetare i saker och ting så ser det genast ut som något festligt, vilken idé!
Oliver med tandpetare i (Devins stora favorit!), tomater och ostekt prinskorv med tandpetare i, gurkstavar, kex och ost, vitlöksbaguetter och ungsrostade och kryddade mackor uttryckta i bil-pepparkaksfornar, bara för att Devin skulle få i sig annat än oliver :)
Ja, det var vår nyårsmiddag.. Kanske inte 3-rätters, men efter att ha utökat buffén med kakor, chips och dip så blev alla mätta och glada!

Barnen somnade i vanlig tid och när klockan var 21 ungefär insåg jag och Magnus att vi behövde göra nåt drastiskt för att hålla oss vakna till tolv. På med Svensson Svensson och fram med mer att äta, för vem somnar väl med munnen full av mat? Ända tills klockan 22 höll vi ut, men då var det godnatt. Strax före tolv vaknade vi av telefonen, men la oss i sängen igenföre tolv. Äh, vad är det egentligen för skillnad på 31 december 2007 och 1 januari 2008?? Här är då allt som vanligt...

MIn första önskan detta år är iaf att våra kära vänner blir friska snart. Nu har dom alla varit dåliga omänskligt länge och vi lider med dom och saknar dom massor. Önskar bara att man kunde göra nåt för att hjälpa, men det är svårt... Så snart dom är friska ska barnen få leka som aldrig förr, jag och min vän kommer prata ihjäl varandra och Magnus och hans vän kan få spela badmington till döddagar. Eller nåt... Kanske en middag och nåt gott att dricka kan passa in i våra scheman.. Måste planera in nåt storslaget för oss 2 familjer som inte firat in nya året än!

Gott nytt år på er alla! Nu ska jag duscha bort rökstanken ut mitt hår. (Har just grillat korv ute på gården med en sovande dotter, grillvägrande son som istället fick sova och en make. Snygg picknick med bara 2 vuxna i åsyn ;) )